Sweetness & Lightning

Bildresultat för sweetness and lightning

Titel: Sweetness & Lightning (Amaama to Inazuma)
Mangaka: 
Gido Amagakure
Studio: TMS Entertainment
Avsnitt: 12
Genre: Slice of life, mat
Betyg: imageimageimage image aimageimageimageimageimage
image = extrapoäng

Kōhei Inuzuka jobbar som lärare samtidigt som han gör sitt bästa för att ta hand om sin unga dotter Tsumugi efter att hans fru dött. Kōhei inser att han mestadels köpt färdig mat, och inte är så värst bra på att laga mat när han väl försöker: så när han träffar sin elev, Kotori Iida, på hennes mors restaurang börjar de tre laga mat tillsammans.

Jag hade sett lite vaga bilder sprida över nätet, men det var först när jag stötte på en kortare video med en av karaktärerna i Sweet and Lightning som sjöng en väldigt gullig liten låt. Att säga att jag blev charmad är att underskatta dess effekt! Efter ett litet tag vann nyfikenheten över min tvekan och jag letade upp det första avsnittet.

Jag ångrar mig inte.

Serien är jättesöt och lätt att titta på. Den underliggande, tyngre sorgen skapar en bild av realism, och karaktären belyser flera charmiga stunder mellan far och dotter. Maträtterna de lagar är inte fantastiska i jämförelse med till exempel Yumeiro Patissiere eller andra serier där de spenderar en längre tid med att laga mat, men det är hjärtevärmande och en aning motiverande. Skälet till att det är motiverande är dock inte för att karaktärerna är jättebra på att laga mat, snarare motsatsen. Det var nästan en aning frustrerande, en tonåring och en vuxen man som inte kunde grundläggande matlagning. Jag är långt ifrån en kock själv, men att följa ett recept och inte misslyckas helt är inte så svårt som de får det att verka. Så om ni vill ha en liten boost i ert självförtroende gällande matlagning så går det väldigt bra att se på den här animen!  

Bikaraktärerna var helt okej, men de verkligt intressanta var de tre huvudkaraktärerna. Man blev instinktivt glad av att se Tsumugi – barnet – och fastän jag kan tänka mig att flera kan tycka att hennes röst eller uppförande är irriterande så anser jag att hon påminner om en autentisk femåring, och är dessutom skitsöt.

Animationen var väldigt gullig och passande. Maten såg god ut och karaktärerna rörde sig fint. Allt som allt så var det här en väldigt fluffig och fin anime att se!

Bästa med animen: Den söta animationen och intrigen.
Sämsta med animen:
Kunde bli lite långtråkig, och ibland blev man lätt frustrerad när karaktärerna inte visste hur man lagade till vissa grejer.

Bungou Stray Dogs 2nd season

Bildresultat för bungou stray dogs 2nd season
 
Titel: Bungou Stray Dogs 2nd season
Mangaka: Kafka Asagiri och Sango Harukawa
Studio: Bones
Avsnitt: 12
Genre: Action, superkrafter, drama
Betyg: imageimageimageimage av imageimageimageimageimage
 
I andra säsongen av Bungou Stray Dogs måste Atsushi och resten av byrån kämpa mot The Guild, som envisas med att försöka kidnappa Atsushi för att använda honom till något. Maffian dras också in i striden, och snart är Yokohama, deras hemstad, hotad att förstöras för alltid.
 
Samtidigt får vi reda på mer om Dazais bakgrund och hur han kom att lämna maffian.
 
Jag såg på den här när jag fortfarande prenumerade på Crunchyroll, och varje vecka satt jag ivrigt och väntade på nästa avsnitt. Andra säsongen imponerade faktiskt på mig mer än första, av någon anledning. När jag såg den första så tyckte jag om den, men skrev bland annat att jag inte fann den så originell eller iögonfallande. Men sen blev jag ett mer hängivet fan av serien, så andra säsongen var varmt mottagen!
 
Animationen fortsätter att vara on point, jag älskar den otroligt mycket. Förutom grejen att göra karaktärerns ögon helt vita när de är döda/medvetslösa så hittar jag inget jag ogillar med designen och animationen. Karaktärerna utforskas ytterligare, vilket jag gillar, och andra säsongen har mer fokus på Dazai än tidigare - men fortsätter annars att ge sidkaraktärer eller karaktärer som inte är huvudkaraktären väldigt mycket skärmtid, vilket är både bra och dåligt enligt mig. Bra för att BSD är fylld med färgstarka och intressanta karaktärer som alla baseras på författare, dåligt för att jag vill se mer av min favoritkaraktär, Atsushi, som är den egentliga huvudkaraktären.
 
Förutom de fyra första avsnitten som fokuserar på Dazais bakgrund, som jag till en början var lite tveksam till men sedan uppskattade rejält, så håller sig andra säsongen sig relativt mycket till mangan, och det var kul att få några efterlängtade scener animerade. Jag önskar förstås att andra säsongen sträckt sig lite längre, men takten var ändå bra och kändes inte alltför rushad eller långsam. 
 
Musiken var fortfarande lika bra som första säsongen, den passade introt och stridsscenerna väldigt bra! En tredje säsong när mangan hunnit lite längre är väldigt välkommen!
 
Bästa med animen: Animationen, karaktärerna och musiken!
Sämsta med animen: Olösta frågor i slutet? Jag läser mangan, och man får inte riktigt reda på allt där heller och det är inte annorlunda i animen.

HMMMM...

Jag börjar bli lite småsugen på att blogga igen. Jag känner mig lite mer energisk överlag nu, och förutom tumblr vill jag blogga lite mer på svenska. Jag har försökt fixa till bloggen lite, och är ganska nöjd förutom med vissa saker (jag stirrar intensivt på länken som egentligen ska leda till mina recensioner, den fungerar inte. Ledsen. Jag ska försöka fixa till något annat. Snart)
 
Det har gått typ tre månader sen jag skrev ett inlägg, och jag undrar egentligen hur många det är som fortfarande kikar förbi, men vi får väl se!
 
Här är en liten uppdatering på vad som har hänt sen senast:
 
image Jag är färdig och har lämnat in mitt gymnasiearbete! Jag har fått tillbaka det och ska rätta till lite grejer, men på min handledare lät det som om jag var godkänd. Jag är väldigt lättad och glad att det är över, det blev ganska stressig i slutet.
 
image Jag har varit på Närcon Vinter. Det var kul, men jag planerar nog att inte besöka några mer Närcon det här året... har tröttnat lite.
 
image Jag har dock inte tröttnat på anime! Jag är i en liten svacka just nu, så jag har inte börjat se några nya, men jag är väldigt intresserad utav animen Bungou Stray Dogs för tillfället! Jag såg den för ett tag sedan och blev inte jätteintresserad, men sedan den andra säsongen kom ut är jag helt galen i den!
 
image Jag har börjat fundera på vad jag ska göra efter studenten. Just nu lutar det åt att läsa litteratur i något år, antingen i Lund eller någon annanstans (Göteborg eller Uppsala, lutar det mot) och sen får vi se hur jag gör. Plan B är att hoppa på lärarlinjen, men jag vill ta det lite lugnt först och läsa något annat (och som inte tar 5 år). Tanken på att flytta gör mig ganska nervös dock, jag känner mig inte riktigt redo! Men det finns inget jag kan göra här, och jag måste ju göra det för eller senare så.... Bostadsbristen is real, though.
 
image Jag gick typ vidare i någon random franska-grej som någon organisation fixat? Vi gjorde ett konstigt prov på franskan innan sportlovet och tydligen gick jag och min kompis vidare och ska åka till Kungsbacka för att fortsätta i tävlingen. Allt det här vore jättekul om jag faktiskt kunde franska! (Ignorera det faktum att jag studerat det i sex år, det betyder ingenting).
 
image Lite random, men bokrean var nyss (eller är fortfarande) och jag som fått upp näsan för läsandet igen köpte sju stycken på alla presentkort jag fick i julklapp. Är väldigt nöjd.
 
image På måndag ska jag till Uppsala för att göra min mamma sällskap till en arbetsintervju, kika in på universitetet och möjligtvis fika med en kompis. Det är studiedag så jag behöver inte ta ledigt!
 
Och ja... det har inte hänt så jättemycket de senaste månaderna förutom att jag sprungit runt i skolan för att försöka göra färdigt allt som måste göras färdigt (studenten om typ 100 dagar JAG DÖR). Jag hoppas verkligen att jag fortsätter skriva här. Jag läste igenom några gamla inlägg och kom på att jag faktiskt saknade det. Så nu tar vi nya tag!

Bloggpaus

Det här kommer väl inte som en överraskning, egentligen. Jag orkar inte skriva på bloggen, när jag försöker ger jag upp halvägs och det är inte alls kul längre. Jag har övertalat mig själv att inte ta bort bloggen än, och att jag kanske får tillbaka lusten att recensera och färdigställa bloggen (eftersom jag är extremt missnöjd med dess nuvarande utseende). Jag vet inte hur länge bloggpausen sträcker sig. Definitivt till 2017, men det säger inte så mycket. Det finns en möjlighet att jag fortfarande vill göra en Anime Awards 2016, men det är inte 100% säkert.
 
Tills dess så hoppas jag att ni har haft ett bra 2016 och kommer att få ett bra 2017!
 
/Julia

Scarlet Heart: Ryeo

Bildresultat för scarlet heart ryeo
 
Titel: Scarlet Heart: Ryeo eller Moon Lovers: Scarlet Heart Ryeo
Regissör: Kim Kyu-tae
Avsnitt: 20
Genre: Fantasy, historia, romantik, drama
Betyg: imageimageimageimageimage av imageimageimageimageimage
 
 
Den här historien utspelar sig under den tidiga Goryeo regimen. Hae Soo, en ung kvinna från dagens Korea råkar resa tillbaka i tiden till Goryeo dynastin. Väl där trasslar hon in sig i konflikterna inom kungahuset och kommer nära de prinsar som bor i palatset. Hon blir bland annat intresset för Wang So, prinsen som får andra att skaka av fruktan.
 
Tro mig, jag vet vad ni tänker när ni läser sammanfattningen: kan det bli mer kliché? Jag tänkte så när jag började titta på Scarlet Heart, men jag var inte så petig och kända för det gamla goda resa-till-en-annan-värld plus att skådespelarna i den här serien såg riktigt bra ut. Efter första avsnittet falnade mitt intresse dock, och jag började inte titta på den förräns ett tag senare. Men ju längre jag tittade desto mer glatt överraskad blev jag. Själva plotten har många politiska och känslosamma intriger, och karaktärerna är väldigt spännande och roliga att följa.
 
Dock så lärde jag mig inte alla namn för det fanns så många och alla är på koreanska, såklart, men i slutet så vill jag tro att jag kunde urskilja de flesta åtminstone.
 
Huvudkaraktären som jag trodde skulle vara väldigt typisk och inte göra så mycket överraskade mig genom att vara supersöt och snäll en samtidigt kunna stå på sig själv ganska bra. Karaktärsutvecklingen i den här serien är något av det bästa jag sett i asiatiska draman. Karaktärer man ansåg vara skitstövlar först blev bättre (några blev sedan sämre igen) och goda karaktärer tvistades till min förvåning och blev något mer makthungriga etc. Allt som all; karaktärsmässigt så var den här serien en succé.
 
Angående romantiken så tyckte jag att huvudpersonen valde fel i slutet, ha! Och ja, trots att det var lite orealistiskt att så många föll för henne så tycker jag att de skötte det ganska snyggt - det kändes inte för onaturligt - och huvudkaraktären var heller inte en som behövde kärlek från en man för att kunna klara sig.
 
Serien dödar många. Surprise, surprise. Och det är faktiskt väldigt hjärtskärande, bland annat för att man oftast har format ett band till karaktärerna och att de spelar en så jäkla bra låt varje gång. Den finns till min stora glädje på spotify!
 
Dräkterna och själva settingen var fantastiska, och historiemässigt så var det tillräckligt autentiskt. Scarlet Heart imponerade tydligen till min förvåning i hemlandet, men har vunnit lite popularitet internationellt, vilket jag är glad för eftersom det här är en ganska bra serie!
 
Den är lite lång, men de hinner samtidigt med otroligt mycket! Ibland blir det lite förvirrande med alla tidshopp, serien utspelar sig under flera år men ibland så skriver de bara till "och så gick fem år" och sen får man lista ut vad som hände under den tiden. Slutet var bra, om än lite typiskt. Först trodde jag inte att den skulle sluta som den gjorde, och då var det ganska tragiskt, men den slutade på sätt och viss lite lyckligare? Åtminstone om man tittar på huvudkaraktären.
 
Bästa med serien: Karaktärerna och intrigerna!
Sämsta med serien: Att det är svårt att komma ihåg alla namn + att plotten är en aning kliché.