No Game No Life

 
Titel: No Game No Life
Författare: Kamiya Yū
Studio: Madhouse
Avsnitt: 12
Genre: Äventyr, komedi, fantasy
Betyg: imageimageimage image av imageimageimageimageimage
image = extrapoäng
 
Sora och Shiro är bror och syster som gömmer sig bakom ett alias: "Blank", och har ett rykte som oslagbara i alla spel som finns. De här två spelarna lever mestadels instängda på sitt rum och spelar spel, till den stora grad att de till och med anser sin egen värld bara vara ett till "dåligt spel". Men en dag så blir de förda till en alternativ värld av en pojken som kallar sig Gud, och i världen han har fört dem till så är allt ett spel! Där finns varken krig eller mord utan allt måste lösas genom att utmana varandra i olika spel och vinna. Människorasen i den världen har blivit inträngda i ett hörn av de andra spelande nationerna, kommer Sora och Shira bli de två som räddar mänskligheten i den här alternativa världen? "Tja, låt oss börja spela."
 
Jag bestämde mig, helt spontant, att jag skulle börja titta på den här igår (för vem behöver plugga???) och av olika anledningar blev jag klar den supersnabbt! En av anledningarna var, såklart, att den inte är så lång. Nu i efterhand kan jag tycka att animen behövde vara längre - för de hade inte nått slutet än och det fanns fortfarande frågor kvar att besvara etc. Men det är anime, så jag blir inte så förvånad när det slutar abrupt längre.
 
En annan anledning till att jag tittade klart på den så snabbt var att plotten var förvånansvärt intressant. Jag hade redan en bild av hur No Game No Life skulle se ut men den översteg faktiskt mina förväntningar lite grann!
 
Intrigen är tillräckligt intressant för att man ska se klart och trots att själva idéen kanske inte är jätteorginell så var det en rolig och spännande anime att titta på när man har tråkigt. Karaktärerna var helt okej och det var ingen jag störde mig på i allmänhet. Förutom den lite för nära relationen mellan syskonen Sora och Shiro så uppskattade jag att de älskade varandra så mycket. 
 
Jag blev dock förvånad över mängden fanservice i NGNL, men för en gångs skull störde det mig inte riktigt lika mycket. (Kan bero på att animationen var tillräckligt fin så att jag inte anmärkte på det, men vem vet?). Animationen var färgglad och ljus, och inte speciellt skakig eller felaktig så jag gillade den väldigt mycket. 
 
Slutet var inte särskilt tillfredsställande men jag hade redan listat ut att det skulle sluta med något sådant med tanke på att de inte ens kommit en femtedel på sin "quest" när det bara var typ ett avsnitt kvar, så jag blev besviken men inte förvånad när det slutade som det gjorde. Det lyckades dock få mig att bli nyfiken på mangan och/eller den light novel som finns, så jag antar att man kan se det som en vinst.
 
Bästa med animen: Animationen och att intrigen översteg mina förväntningar.
Sämsta med animen: Slutet; den kunde ha varit längre och fått ett ordentligt avslut.

Fasa!?

HAhAHaHaaa... fatta att jag måste få ihop mitt liv de kommande dagarna/veckan. Det är typ sista spurten i tvåan nu, med nationella i matte imorgon (jag håller på och oroar mig över det här, tro mig), kursprov i latin och kinesiska nästa vecka plus en relativt krävande historieuppgift som ska in senast den här söndagen. Hjälp. MEN jag har försatt mig i den här situationen själv, jag skulle ha pluggat mer, och nu ska jag bara genomlida den. Något positivt är att det gick oväntat bra på det muntliga provet i franska som jag hade igår, så då blev jag nöjd! 
 
 
Jag tror även att jag hjälpt till med att ordna så att några ur bokklubben kan träffas nästa vecka också! Vilket är bra, för vi har inte haft ett möte på evigheter och snart stänger de biblioteket för renovering (de öppnar inte igen förrens 2017! Men som tur är ska de öppna ett temporärt bibliotek i september), så jag ska se till att låna lite böcker innan dess!
 
På tal om böcker så satte jag mig för nyfikenhetens skull igår och kollade igenom nätet efter boken Varghonans klan och om det fanns någon fortsättning. Jag har haft den boken i evigheter och gillar den ganska mycket, men fattade aldrig riktigt att den skulle fortsätta, men det gjorde den! Problemet här är att den bara verkar finnas till hands på spanska, finska eller norska. Och även om jag tror att jag skulle fatta om jag läste det på norska så blir jag ändå rätt irriterad över att de inte verkar finnas på engelska? Jag kanske inte har letat ordentligt...

Magic Knight Rayearth

 
Titel: Magic Knight Rayearth och Magic Knight Rayearth II
Mangaka: CLAMP
Studio: Tokyo Movie Shinsha (nu TMS Entertainment)
Avsnitt: 20 + 29
Genre: Magical shoujo, mecha, action, äventyr
Betyg: imageimage av imageimageimageimageimage
 
Tre unga tjejer, Hikaru, Umi och Fuu, transporteras till en mystisk värld som heter Cephiro. Där får de reda på att de är ämnade att bli de så kallade "Magiska Krigarna" som ska rädda Cephiro från undergång genom att undsätta prinsessan Emeraude från den onde Zagato. För att lyckas besegra honom måste de hitta och få hjälp utav de starka Rungudarna, och lära sig att hantera sina egna magiska krafter.
 
I andra säsongen återvänder de alla tre till Cephiro för att möta nya fiender som hotar att förstöra Cephiro.
 
Jag önskar verkligen att MKR hade varit så bra som jag hade hoppats. Det är ju CLAMP! Det är ju typ en klassiker! Men nej, Magic Knight Rayearth imponerade inte på mig något nämnvärt.
 
Första säsongen hade en viss charm, men samtidigt hade den knappt något som gjorde den speciell. De fick krafter, de slogs mot flera av Zagatos medhjälpare, de fick sina runkompisar och gick in i den slutgiltiga striden. Möjligen kan den relativt stora intrigen i slutet vara intressant i olika perspektiv, men vid den tidpunkten var jag redan ganska uttråkad på hela showen. Jag har ingen sympati för karaktärerna, som jag för en gångs skull ansåg vara väldigt platta och billiga. Andra säsongen visade prov på en riktigt blek handling, och karaktärerna visade inte någon större utveckling.
 
Relationer karaktärer emellan brukar vara något jag uppskattar, men i MKR kändes de flesta livlösa och allför plötsliga. För att inte prata om alla romantiska relationer som poppade upp i säsong två! I säsong ett fanns det två-tre nämnbara "romantiska relationer", och hälften av dem var alltför baslöst "kärlek vid första ögonkastet" för min smak. I säsong två spårar allt ur. ALLA ska plötsligt ha ett kärleksintresse och ALLA inser det typ i samma spann av avsnitt - utan att ge något bakgrund till det överhuvudtaget. Det var inte så att jag ogillade paren - de var faktiskt riktigt charmiga och gulliga (och lite tragiska) - men de visade inte alls hur eller varför de blev kära, plötsligt var de bara det!
 
Något som jag också störde mig på men som faktiskt inte riktigt var själva showens fel var mechan. Jag är inte överförtjust i mecha och visste inte ens om att MKR hade det. Men jo, bland alla svärd och magi och den lilla medeltidskänslan dök plötsligt stora robotar och rymdskepp upp. För en annan kan det kanske kännas effektfullt och coolt men för mig bröt det mestadels stämningen och var förvirrande.
 
Slutet på andra säsongen SÖG. Jag har inget annat ord för det. De skulle faktiskt kunnat rädda hela den här animen om de bara inte kört på den bleka idéen som säsong två var. Slutet var "lyckligt" på det viss att alla blev räddade, men alla kärlekspar som man fått upptryckt i ansiktet resulterade i INGENTING! Ingenting överhuvud taget, de hade ingen mening! I slutändan spelade det inte någon roll om de hade varit kära i någon eller inte - vilket är ett bevis på ett väldigt onödigt tema. Den senaste tiden har jag läst lite om påtvingade heterosexuella kärlekrelationer i film och media i stort, och jag känner att det här var ett väldigt bra exempel på när man faktiskt inte behöver någon överdriven romans för att få det att funka lika bra ändå.
 
Och det här kommer från MIG, som på riktigt oftast blir mindre intresserad av något om det inte finns något romans i det. För jag älskar romantik! Jag älskar att se olika par och deras kärlekshistorier, men i MKR var det inte så mycket kärlekshistorier som plötslig intriglös romans. Nej.
 
Jag har ännu inte tittat på de OVAs som finns, men jag tvekar på att de kommer ha överdrivet stort inflyttande på min åsikt om den här serien. Den fick två stjärnor mestadels för att den gav en liten klassiskt animekänsla samt att första säsongen var helt okej. 
 
Bästa med animen: Plot-twisten i första säsongen var bra.
Sämsta med animen: Andra säsongen praktiskt taget. Och de innehållslösa relationerna.

Prosaiskt

Hej! Jag kände att det var dags för ett "normalt" inlägg efter alla recensioner. 
 
Men jag måste säga att jag är stolt över mig själv! Jag har äntligen funnit motivationen till att recensera och det har äntligen blivit kul att göra det också. Jag kunde dock ha hittat en bättre tid att uppskatta det än under de sista stressiga veckorna utav skolan, men kosta vad det kosta vill. (Om ni har någon anime som ni undrar om jag har sett och som ni vill se en recension av så är det fritt fram att fråga!)
 
Den här veckan har jag haft svenskaprov och franska hörförståelseprov (sistnämnda gjorde jag idag och det kändes inte ÖVERDRIVET bra) bara den här veckan men jag har dessutom missat ett kursprov i kinesiska och ett muntligt i franska samt har ett prov i religion imorgon. 
 
Halleluja.
 
Som tur är så är provet i kinesiska (kursprov!) inbokat först vecka 22, och franskan ska jag göra nästa vecka så att jag hinner plugga lite i helgen. Religion ska jag plugga vidare på idag - det känns relativt bra än så länge men samtidigt vet jag att jag inte är ett fan av den här lärarens prov så jag ska se till att plugga in allt ordentligt. Körningen går... bättre än förut. Jag ska försöka börja köra lite varje dag och sätta igång med teorin så att jag kan ta det där fördömda körkortet när jag fyllt arton. 
 
Annars har flertal nya kapitel på kissmanga kommit ut. Jag har läst senaste från Fairy TailLAST GAME och Love So Life. På animefronten så har jag som sagt precis avslutat Haikyuu!! och är inte på andra och sista säsongen på Magic Knight Rayearth. Jag fortsätter även följa Super Lovers, Kabaneri of the Iron Fortress och Big Order - trots att jag börjar tycka den sistnämnda är lite tråkigt, men jag fortsätter titta på den för stunden. K Project och Haikyuu!! har varit i huvudsikte den senaste veckan och jag har börjat fangirla över nya ships igen (några av dem är så sällsynta så det finns inte så mycket i fandomen vilket är så TRAGISKT) och den nya favoriten från K är Yata Misaki som. bara. är. så. cool. och. gullig?
 
[K Project säsong ett, avsnitt ett]

Grisha-trilogin

 
Titel: I Ljusets Makt, Stormens Öga, och Ur Askan
Författare: Leigh Bardugo
Förlag: Macmillan Publishers USA (Gilla Böcker i Sverige)
Översättning: Carina Jansson
Sidor: 295, 362 och 343
Genre: Fantasy, YA
Betyg: imageimageimage av imageimageimageimageimage
 
Alina Starkov är ingen särskild, bara en av alla fattiga, föräldralösa ungdomar i landet Ravka - ett rike som en gång var mäktigt och välmående men som nu drabbats av fattigdom och krig. På en resa attackeras Alina och hennes bästa vän Mal, och när han hotas till livet väcks en uråldrig kraft hos Alina, stark nog att rädda Mal, och kanske även det krigshärjade Ravka. Alina förs genast till landets magiska elit, Grishan, och en helt ny värld öppnar sig för henne. Men hon inser snart att alla inte är att lita på, inte ens Grishans mäktiga ledare: Skuggmästaren - trots att han kanske är den enda som kan hjälpa henne ta makten över sin kraft.
 
Jag läste precis ut sista delen i den här trilogin, och nu är det dags för en recension! (Jag har verkligen haft flyt med recensioner på sistone, förmodligen för att jag inte kommer på något annat att skriva om). Vi kan börja lite lätt med språket, som blir mer komplicerat eftersom jag läst två delar av den här serien på engelska, och en av dem på svenska. Den på svenska är också den sista, och eftersom jag läst den här serien under ett långt spann av tid så är det den som är färsk i mitt minne; och jag kan säga att språket var bra. Inte några större krusiduller eller konstigheter. Språket var lätt men för den sortens skull inte alldagligt, författaren spann fint med orden och det finns inget jag la större vikt på. Möjligen störde jag mig på placeringen av ordet "också" i översättningen, men jag kan överse det.
 
Själva intrigen är spännande, men huvudhandlingen är inte överdrivet speciell. En vanlig tjej, stor kraft, vem ska hon lita på etc. etc. Man har läst det förut. Det som är intressant är, som med så många böcker, hur Leigh Bardugos värld skiljer sig från våran. Hur den fungerar, hur allt ser ut, och speciellt hur maktindelningen och Grishornas krafter fungerar. 
 
Några av Bardugos idéer är riktigt fiffiga och spännande. Skuggsänkan - en öde plats svald av mörker som långsamt sprider sig igenom kungadömet är en väldigt smart del av handlingen, och hur författaren spinner in allt i en längre historia är också väldigt skönt att läsa. 
 
Karaktärerna är inte överdrivet speciella. Relationen mellan Alina och Mal är inte så orginell men har en viss charm. Relationen mellan Alina och Skuggmästaren är dock kanske inte så speciell, men den är ganska nervig att läsa om också. Förstå boken vinner definitivt priset bland de tre för mest intressanta relationsdrama.
 
Hopplösheten i boken var realistiskt om än lite frustrerande. Jag ville att Alina skulle lyckas men ofta gick allt åt pipan i alla fall, och jag är inte en sån person som gillar när huvudkaraktären misslyckas och tvingas fly hela tiden - jag vill att de ska vinna! Jag är väl medveten om att det inte skulle bli mycket till serie om Alina vann från början, men ibland kände jag bara för att ge henne en paus bara för att hon förtjänade det.
 
Alla karaktärernas slut var bra. Jag gillade liksom vad författaren skrev om deras fortsatta liv. Men den slutgiltiga striden gick som alltid för fort. Jag vet inte om det är att jag på senare tid har mycket högre krav på själva slutet. Men jag tycker ofta att det är irriterande när allt som hänt, alla motgångar och svårigheter som hjältarna har utsatts för, och sen så är lösningen egentligen ganska simpel. Och även om striden är dramatisk så är ofta själva slutet på striden så plötslig och okomplicerad. Det känns lite som att bara hugga av ett rep och så vips! är det över. Slutet var inte dåligt men det kunde ha varit bättre.
 
Jag tror att med rätt effekter och skådespelare så skulle Grisha-trilogin bli en väldigt cool film. Jag har gladeligen tagit reda på att filmrättigheterna redan har köpts, men än så länge verkar inte något produktion satts igång, så vi får väl vänta som vanligt.
 
Bästa med boken: Alla olika krafter och fördelningar i den värld som författaren skapat, och handlingen var spännande. 
Sämsta med boken: Relativt förutsägbar och en historia som man trots allt har hört förut.