Magic Knight Rayearth

 
Titel: Magic Knight Rayearth och Magic Knight Rayearth II
Mangaka: CLAMP
Studio: Tokyo Movie Shinsha (nu TMS Entertainment)
Avsnitt: 20 + 29
Genre: Magical shoujo, mecha, action, äventyr
Betyg: imageimage av imageimageimageimageimage
 
Tre unga tjejer, Hikaru, Umi och Fuu, transporteras till en mystisk värld som heter Cephiro. Där får de reda på att de är ämnade att bli de så kallade "Magiska Krigarna" som ska rädda Cephiro från undergång genom att undsätta prinsessan Emeraude från den onde Zagato. För att lyckas besegra honom måste de hitta och få hjälp utav de starka Rungudarna, och lära sig att hantera sina egna magiska krafter.
 
I andra säsongen återvänder de alla tre till Cephiro för att möta nya fiender som hotar att förstöra Cephiro.
 
Jag önskar verkligen att MKR hade varit så bra som jag hade hoppats. Det är ju CLAMP! Det är ju typ en klassiker! Men nej, Magic Knight Rayearth imponerade inte på mig något nämnvärt.
 
Första säsongen hade en viss charm, men samtidigt hade den knappt något som gjorde den speciell. De fick krafter, de slogs mot flera av Zagatos medhjälpare, de fick sina runkompisar och gick in i den slutgiltiga striden. Möjligen kan den relativt stora intrigen i slutet vara intressant i olika perspektiv, men vid den tidpunkten var jag redan ganska uttråkad på hela showen. Jag har ingen sympati för karaktärerna, som jag för en gångs skull ansåg vara väldigt platta och billiga. Andra säsongen visade prov på en riktigt blek handling, och karaktärerna visade inte någon större utveckling.
 
Relationer karaktärer emellan brukar vara något jag uppskattar, men i MKR kändes de flesta livlösa och allför plötsliga. För att inte prata om alla romantiska relationer som poppade upp i säsong två! I säsong ett fanns det två-tre nämnbara "romantiska relationer", och hälften av dem var alltför baslöst "kärlek vid första ögonkastet" för min smak. I säsong två spårar allt ur. ALLA ska plötsligt ha ett kärleksintresse och ALLA inser det typ i samma spann av avsnitt - utan att ge något bakgrund till det överhuvudtaget. Det var inte så att jag ogillade paren - de var faktiskt riktigt charmiga och gulliga (och lite tragiska) - men de visade inte alls hur eller varför de blev kära, plötsligt var de bara det!
 
Något som jag också störde mig på men som faktiskt inte riktigt var själva showens fel var mechan. Jag är inte överförtjust i mecha och visste inte ens om att MKR hade det. Men jo, bland alla svärd och magi och den lilla medeltidskänslan dök plötsligt stora robotar och rymdskepp upp. För en annan kan det kanske kännas effektfullt och coolt men för mig bröt det mestadels stämningen och var förvirrande.
 
Slutet på andra säsongen SÖG. Jag har inget annat ord för det. De skulle faktiskt kunnat rädda hela den här animen om de bara inte kört på den bleka idéen som säsong två var. Slutet var "lyckligt" på det viss att alla blev räddade, men alla kärlekspar som man fått upptryckt i ansiktet resulterade i INGENTING! Ingenting överhuvud taget, de hade ingen mening! I slutändan spelade det inte någon roll om de hade varit kära i någon eller inte - vilket är ett bevis på ett väldigt onödigt tema. Den senaste tiden har jag läst lite om påtvingade heterosexuella kärlekrelationer i film och media i stort, och jag känner att det här var ett väldigt bra exempel på när man faktiskt inte behöver någon överdriven romans för att få det att funka lika bra ändå.
 
Och det här kommer från MIG, som på riktigt oftast blir mindre intresserad av något om det inte finns något romans i det. För jag älskar romantik! Jag älskar att se olika par och deras kärlekshistorier, men i MKR var det inte så mycket kärlekshistorier som plötslig intriglös romans. Nej.
 
Jag har ännu inte tittat på de OVAs som finns, men jag tvekar på att de kommer ha överdrivet stort inflyttande på min åsikt om den här serien. Den fick två stjärnor mestadels för att den gav en liten klassiskt animekänsla samt att första säsongen var helt okej. 
 
Bästa med animen: Plot-twisten i första säsongen var bra.
Sämsta med animen: Andra säsongen praktiskt taget. Och de innehållslösa relationerna.