Love So Life

 

Titel: Love So Life

Mangaka: Kouchi Kaede

Förlag/Tidning: Hana to Yume

Volymer: 17

Genre: Romantik, shoujo

 

 

Ahh, jag kan inte fatta att den här är slut nu! Jag är inte riktigt säker på om det kommer några extrakapitel eller inte än, men huvudhistorian är vad jag vet slut - så det är dags för en recension!

 

Trots att jag under tiden som jag har läst den här har växt ifrån min shoujo-fas en aning så älskar jag utan tvekan den här! Den är söt och charmig, och inte så sliskig som andra med samma genre kan vara. Stilen på mangan är väldigt gullig och anpassad för syftet, så att säga, och jag gillade den väldigt mycket!

 

Karaktärerna är ganska typiska med några undantag. Shiharu är den relativt normala "good-girl" och påminner mig en hel del om Tooru från Fruits Basket. Romantiken är low-key i början, och liksom växer fram kapitel för kapitel samtidigt som den här "familjekänslan" stärks. Jag tyckte ett tag att historien slutade vara intressant eftersom den bara fokuserade på små korta historier med tvillingarna som självklart var söta men inte särskilt givande. Det fanns också en specifik karaktär som jag rent ut sagt ogillade och störde mig på. Nu kommer jag inte ihåg var hon hette eftersom hon inte var med i slutet så mycket (eller ens överhuvudtaget egentligen, men den korta stund hon var med räckte) med den enkla anledningen att hon verkligen inte visste när man skulle ge upp.

 

Jag fattar att man ska "kämpa för kärleken" och allt det där, men om man fortsätter att tvinga på någon annan ens känslor, och sagda person är totalt ointresserad och dessutom kär i någon annan så tycker jag att det är ganska elakt av fortsätta försöka. Självklart kan man fortsätta försöka vara med personen och stötta, men sätte hon betedde sig på tryckte för mycket på "ge aldrig upp!" när det egentligen borde vara "tvinga inte på andra dina känslor". Det gav ett ganska felaktigt budskap enligt mig i en manga som annars var fylld med ganska bra moral.

 

Mangan saknar action nästan helt och hållet, men det passar perfekt och man blir inte riktigt uttråkad ens när den byter fokus och berättar mer om människorna i Shiharus omgivning, som inte var lika intressanta som huvudhistorien med medgav lite extra realism. Något som var väldigt intressant var att tvillingarna faktiskt växte under tiden! Jag vet att det låter uppenbart - för jag tror att den här mangan utspelar sig under typ två år innan de snabbspolar några år framåt i slutet - men barnen utvecklades verkligen på ett realistiskt sätt med prat, och förmåga att uppfatta saker. Det var väldigt intressant.

 

Slutet var väl bra... romansen blev nästan en aning för mesig men allt löste sig till slut och slutet var allt som allt väldigt fint.

 

Allt som allt skulle jag säga att det här är en shoujo med hög standard och kvalitet, och ni borde definitivt ge den en chans!

 

Bästa med mangan: Alla gulliga scener med tvillingarna och Shiharu, förmodligen.

Sämsta med mangan: Troligen den där irriterande tjejen jag skrev om tidigare.