Attack on Titan diskussion

Så sitter man och knappar framför skärmen igen då. Jag kan inte säga att veckan har varit så positiv; trots flera lite lustiga saker som hänt. Skolarbetet fortsätter byggas upp, och i både förra veckan och den här har all lust till att plugga eller bry mig om skolarbetet försvunnit helt - vilket suger. Jag har en stor och svår essä som ska in nästa vecka (har knappt börjat) en kortare essä i engelska som ska in på måndag, kinesiskaläxa till tisdag och så måste jag lära mig min del av en franska sketch som ska framföras på tisdag (extra dåligt är det att jag är missnöjd över sketchen och tycker den är dålig). Mitt skrivande är icke-existerande men istället har jag börjat plocka upp manga igen. Jag har, till min egen förvåning, läst alla kapitel som kommit ut på kissmanga av Attack on Titan, tro det eller ej. För er som inte vet det så svor jag för några år sedan att jag aldrig skulle läsa AoT för SÅ bra var den inte och jag HATADE stilen på mangan. Jag gillar fortfarande inte stilen på mangan så mycket, helt ärligt, men jag fick plötsligt det här stora behovet av att veta vad som hände efter slutet på animen att jag plockade upp den och läste ut det som fanns bara två dagar senare.

 

Jag har blivit Attack on Titan-trash.

 

Tusan också.

 

Men vad kan man göra? Jag får helt enkelt acceptera mitt öde och gå vidare, antar jag. Jag som för ca 2 år sen såg AoT och tänkte "ja, den var väl jättebra, men jag tycker att folk överskattar den en aning" och blev lite allmänt irriterad varje gång jag gick in i en merch-affär och det fanns BARA AoT grejer. Jag svär att det här är karma på något sätt, de där tankarna kom tillbaka för att hugga mig i ryggen.

 

Men som sagt så har jag nu läst till kapitel 77 i Attack on Titan, och tänkte att det kunde vara lite kul att komma med lite åsikter - inte precis en recension, snarare jämför jag med animen och saker jag undrar över, gillar etc. Jag ger er en varning då det inlägget från och med nu kan innehålla SPOILERS - för både animen och mangan.

 

Först och främst: STILEN

Om jag inte har gjort det klart redan så kan jag upprepa att jag inte är ett överdrivet stort fan av stilen i mangan, men jag älskar animationsstilen. Vilket inte är så konstigt, egentligen. Jag tycker att animen överlag la stor vikt på att skönmåla AoT lite grann; kvinnorna fick mer "former", karaktärerna blev snyggare etc. Vilket jag är relativt tacksam för. Jag är van nu, dock. Stilen i mangan stör mig inte lika mycket längre (bland annat för att jag tror att Isayama blev bättre med tiden) och jag har även lärt mig att uppskatta den vid ett flertal scener. I slutändan bryr jag mig inte så mycket längre, trots att jag i början trodde det skulle bli ett stort problem för mig. Så om någon av er tvekar på att läsa Aot på grund av stilen, strunta i det och läs den! It's worth it.

 

Nu är det dags för: INTRIGEN

Okej, Jag ska försöka hålla detta så fritt från spoilers som möjligt. Intrigen efter animens slut är lite rörig enligt mig, och går dessutom väldigt snabbt. Under cirka tre månader i mangan händer jäkligt mycket grejer. Mangan tog faktiskt en riktning jag inte trodde den skulle ta, och just nu är det väldigt spännande och nästan lite frustrerande eftersom man fortfarande inte har alla detaljer varför vissa karaktärer gör som de gör. Finns inte så mycket mer att säga (om jag inte vill spoila, såklart, men jag är för snäll) men jag är väldigt nyfiken på hur långt säsong 2 av AoT kommer sträcka sig; och om den kommer fortsätta följa mangan eller inte.

 

Det här är nog det jag är mest taggad över: KARAKTÄRERNA 

Den karaktären jag har märkt skiljer sig som mest i mangan jämför med animen är ingen annan än själva huvudkaraktären: Eren. I animen anser jag att han är ganska rättfram (nästan dåraktigt sådant) och har agressionsproblem. Jag gillar fortfarande Eren i animeversionen, men Eren i mangan är så mycket lugnare och har mycket större kontroll på sig själv; vilket jag gillar. Jag tycker att de borde ha gjort Anime-Eren som Manga-Eren, det skulle varit bättre (trots att Manga-Eren möjligtvis gråter ganska mycket, men liksom, han har ganska bra anledningar till att gråta). De stora skillnaderna mellan de två märkte jag som störst i sista striden i animen jämfört med mangan. I animen visade de Eren som ett stort, brinnande monster medan mangaversionen visade att Eren faktiskt tänker medan han är i sin Titan-form. En annan grej som jag blev väldigt intresserad av i mangan var Erens ganska stadiga nedgång i energi. Man märkte det nästan inte, men han verkade bli tystare och mer ledsen för varje kapitel som gick, det syntes först när han och Jean äntligen började ett av sina gamla gräl igen. Och allt det här har verkligen fått mig att se Eren som en djupare karaktär än den stereotypiska jag-är-stark-och-naiv-och-jag-ska-rädda-alla-mina-kompisar-snipp-snapp-slut som man ser i varenda serie som finns, typ. Mangan har visat att till och med Eren har sina stunder då han är väldigt nere.

 

En annan karaktär jag börjat gilla ÄNNU mer i tack vare mangan är Levi. Han är mycket mer känslosam i mangan, det känns nästan som om de har tagit Levi's känslor i mangan och pumpat in dem i Anime-Eren, för de båda är mycket mer balanserade och realistiska i mangan. Resten av karaktärerna märkte jag inte av lika många olikheter. Jag fick se mer sidor av Erwin i mangan, vilket var väldigt intressant. Och Jag började gilla både Mikasa och Armin mer, fast än jag gillade dem ganska mycket redan innan.

 

Nu tid för det övriga: ANNAT

Och om jag inte gjort det klart innan så kan jag nämna att jag shippar Levi och Eren så hårt att jag knappt kan tro det. På riktigt. Jag har läst Ereri fics stup i kvarten hela veckan. Jag är inte helt rubbad dock; AoT är ingen kärleksmanga - kommer aldrig bli - och egentligen är själva idén att de två skulle bli ihop skrattretande. Men vet ni? Jag bryr mig inte så mycket. Det är bara en del av att vara en fangirl trots allt. Gällande canon-fakta så jublar jag över att Levi och Eren åtminstone börjar likna något som typ-fast-inte-riktigt är vänner. Vilket är kul. Och sen kommer scener som den här när gänget pratar om sitt framtida strandbesök då jag bara är komatös...