Attack on Titan diskussion

Så sitter man och knappar framför skärmen igen då. Jag kan inte säga att veckan har varit så positiv; trots flera lite lustiga saker som hänt. Skolarbetet fortsätter byggas upp, och i både förra veckan och den här har all lust till att plugga eller bry mig om skolarbetet försvunnit helt - vilket suger. Jag har en stor och svår essä som ska in nästa vecka (har knappt börjat) en kortare essä i engelska som ska in på måndag, kinesiskaläxa till tisdag och så måste jag lära mig min del av en franska sketch som ska framföras på tisdag (extra dåligt är det att jag är missnöjd över sketchen och tycker den är dålig). Mitt skrivande är icke-existerande men istället har jag börjat plocka upp manga igen. Jag har, till min egen förvåning, läst alla kapitel som kommit ut på kissmanga av Attack on Titan, tro det eller ej. För er som inte vet det så svor jag för några år sedan att jag aldrig skulle läsa AoT för SÅ bra var den inte och jag HATADE stilen på mangan. Jag gillar fortfarande inte stilen på mangan så mycket, helt ärligt, men jag fick plötsligt det här stora behovet av att veta vad som hände efter slutet på animen att jag plockade upp den och läste ut det som fanns bara två dagar senare.
 
Jag har blivit Attack on Titan-trash.
 
Tusan också.
 
Men vad kan man göra? Jag får helt enkelt acceptera mitt öde och gå vidare, antar jag. Jag som för ca 2 år sen såg AoT och tänkte "ja, den var väl jättebra, men jag tycker att folk överskattar den en aning" och blev lite allmänt irriterad varje gång jag gick in i en merch-affär och det fanns BARA AoT grejer. Jag svär att det här är karma på något sätt, de där tankarna kom tillbaka för att hugga mig i ryggen.
 
Men som sagt så har jag nu läst till kapitel 77 i Attack on Titan, och tänkte att det kunde vara lite kul att komma med lite åsikter - inte precis en recension, snarare jämför jag med animen och saker jag undrar över, gillar etc. Jag ger er en varning då det inlägget från och med nu kan innehålla SPOILERS - för både animen och mangan.
 
Först och främst: STILEN
Om jag inte har gjort det klart redan så kan jag upprepa att jag inte är ett överdrivet stort fan av stilen i mangan, men jag älskar animationsstilen. Vilket inte är så konstigt, egentligen. Jag tycker att animen överlag la stor vikt på att skönmåla AoT lite grann; kvinnorna fick mer "former", karaktärerna blev snyggare etc. Vilket jag är relativt tacksam för. Jag är van nu, dock. Stilen i mangan stör mig inte lika mycket längre (bland annat för att jag tror att Isayama blev bättre med tiden) och jag har även lärt mig att uppskatta den vid ett flertal scener. I slutändan bryr jag mig inte så mycket längre, trots att jag i början trodde det skulle bli ett stort problem för mig. Så om någon av er tvekar på att läsa Aot på grund av stilen, strunta i det och läs den! It's worth it.
 
Nu är det dags för: INTRIGEN
Okej, Jag ska försöka hålla detta så fritt från spoilers som möjligt. Intrigen efter animens slut är lite rörig enligt mig, och går dessutom väldigt snabbt. Under cirka tre månader i mangan händer jäkligt mycket grejer. Mangan tog faktiskt en riktning jag inte trodde den skulle ta, och just nu är det väldigt spännande och nästan lite frustrerande eftersom man fortfarande inte har alla detaljer varför vissa karaktärer gör som de gör. Finns inte så mycket mer att säga (om jag inte vill spoila, såklart, men jag är för snäll) men jag är väldigt nyfiken på hur långt säsong 2 av AoT kommer sträcka sig; och om den kommer fortsätta följa mangan eller inte.
 
Det här är nog det jag är mest taggad över: KARAKTÄRERNA 
Den karaktären jag har märkt skiljer sig som mest i mangan jämför med animen är ingen annan än själva huvudkaraktären: Eren. I animen anser jag att han är ganska rättfram (nästan dåraktigt sådant) och har agressionsproblem. Jag gillar fortfarande Eren i animeversionen, men Eren i mangan är så mycket lugnare och har mycket större kontroll på sig själv; vilket jag gillar. Jag tycker att de borde ha gjort Anime-Eren som Manga-Eren, det skulle varit bättre (trots att Manga-Eren möjligtvis gråter ganska mycket, men liksom, han har ganska bra anledningar till att gråta). De stora skillnaderna mellan de två märkte jag som störst i sista striden i animen jämfört med mangan. I animen visade de Eren som ett stort, brinnande monster medan mangaversionen visade att Eren faktiskt tänker medan han är i sin Titan-form. En annan grej som jag blev väldigt intresserad av i mangan var Erens ganska stadiga nedgång i energi. Man märkte det nästan inte, men han verkade bli tystare och mer ledsen för varje kapitel som gick, det syntes först när han och Jean äntligen började ett av sina gamla gräl igen. Och allt det här har verkligen fått mig att se Eren som en djupare karaktär än den stereotypiska jag-är-stark-och-naiv-och-jag-ska-rädda-alla-mina-kompisar-snipp-snapp-slut som man ser i varenda serie som finns, typ. Mangan har visat att till och med Eren har sina stunder då han är väldigt nere.
 
En annan karaktär jag börjat gilla ÄNNU mer i tack vare mangan är Levi. Han är mycket mer känslosam i mangan, det känns nästan som om de har tagit Levi's känslor i mangan och pumpat in dem i Anime-Eren, för de båda är mycket mer balanserade och realistiska i mangan. Resten av karaktärerna märkte jag inte av lika många olikheter. Jag fick se mer sidor av Erwin i mangan, vilket var väldigt intressant. Och Jag började gilla både Mikasa och Armin mer, fast än jag gillade dem ganska mycket redan innan.
 
Nu tid för det övriga: ANNAT
Och om jag inte gjort det klart innan så kan jag nämna att jag shippar Levi och Eren så hårt att jag knappt kan tro det. På riktigt. Jag har läst Ereri fics stup i kvarten hela veckan. Jag är inte helt rubbad dock; AoT är ingen kärleksmanga - kommer aldrig bli - och egentligen är själva idén att de två skulle bli ihop skrattretande. Men vet ni? Jag bryr mig inte så mycket. Det är bara en del av att vara en fangirl trots allt. Gällande canon-fakta så jublar jag över att Levi och Eren åtminstone börjar likna något som typ-fast-inte-riktigt är vänner. Vilket är kul. Och sen kommer scener som den här när gänget pratar om sitt framtida strandbesök då jag bara är komatös...
 
Eren, Armin och Mikasa; om ni inte tar med er Levi när ni sticker till havet så blir jag väldigt besviken. Han förtjänar en jäkla semester.
 
Allt som allt: jag älskar mangan, jag vill veta vad som händer härnäst, ge mig det nya kapitlet ge mig det nya kapitlet ge mig det nya kapitlet och dessutom ser jag nu dubbelt så fram emot andra säsongen av animen. 
image

top 3 anime jag kunde klarat mig utan

Ni vet, jag ångrar inte så ofta att jag har sett en specifik anime; speciellt nu för tiden då jag helt enkelt slutar kolla om den inte lever upp till mina förväntningar. Men så kan jag inte säga att jag gjorde förut. För några/något år sen så var det liksom sed att om jag tittat på en viss andel avsnitt så var jag tvungen att titta klart, annars svek jag någon eller något (vad är jag inte riktigt säker på) vilket leder till den uppenbara slutsatsen att man har sett på lite skit. Den här korta listan är nödvändigtvis inte på serier som varit dåliga, bara på sådant som jag helt enkelt inte skulle brytt mig om ifall jag missat eller helt enkelt inte gillade särskilt mycket. jag kan dock ganska stolt säga att jag gillar de flesta anime jag bestämmer mig för att titta på - men som sagt, allt slipper inte igenom filtret.
 
NR 1: OMAMORI HIMARI
 
För att vara helt ärlig så kommer jag inte ens ihåg så mycket av den här. Bara att det handlade om typ demoner eller liknande blandat med harem och ecchi. Jag kommer ihåg att jag tyckte om den men den totala saknaden om åsikter och minnen av den nu tyder bara på att Omamori Himari inte var så minnesvärd. Jag tror att den hade ganska coola slagsmål och en relativt lyckad kysscen? Harem och ecchi är också inte riktigt mina favoritgenres...
 
NR 2: RIZELMINE
 
Ja, herregud, var börjar jag ens med den här? Rizelmine handlar i stort om en stackars tonårig kille som är kär i sin lärare men är istället plötsligt förlovad med en robot (som jag svär inte ser ut att vara mer än sex år) som spränger saker när hon gråter och är allmänt besatt av honom. Serien är fylld av ecchi och i slutet bryter ett slags harem-inferno ut när det plötsligt kommer typ 10 stycken till som är ute efter den här killen (minuspoäng för att killen typ är en slags skitstövel också) alltihop blandat med robottjejens väldigt irriterande röst och ständiga tros-glimtar (de gör så stor grej av hennes trosor med nallebjörnar på så att det inte ens är kul). Nepp - kunde klarat mig utan den här. Fattar inte ens att jag tittade klart på den.
 
NR 3: AYASHI NO CERES
 
Helt ärligt: jag ville gilla den här så mycket! För jag tror nog att det är samma mangaka som till Fushigi Yuugi och den älskade jag (förutom specialavsnitten; titta INTE på specialavsnitten!) men jag fattade aldrig grejen med Ayashi no Ceres. Början var episk, men sen så gick det bara utför och jag började hata karaktärerna mer och mer. Allt var så jäkla tragiskt hela tiden och slutet lämnade en ganska bitter smak i munnen tillsammans med besvikelse; för den här animen kunde faktiskt ha varit asgrym. Men nej, jag är fortfarande förvånad att jag faktiskt orkade titta klart på den.
 
Har ni tittat på någon av de här som jag räknat upp? Vad tyckte ni om dem? Har ni någon/några anime ni känner att ni kunde klarat er utan?

äntligen fredag

Okej, skolveckan är över. Halleluja och allt det där. Jag känner att jag oftast skriver som om jag är trött/irriterad/hatar skolan, men det gör jag verkligen, verkligen inte. Skolan är en av de viktigaste delarna av mitt liv och jag skulle inte byta min utbildning mot något (förutom typ, världsfred) och jag irriterar mig mer på sådana som pratar om hur mycket de hatar skolan (när det inte finns någon egentlig anledning till det) och när man inte respekterar sina lärare etc. Lärare går igenom en ganska tuff utbildning, begränsar sig ganska rejält när det gäller karriärsval, och jobbar hårt för att lära oss kunskaper vi behöver för att skaffa oss det jobb och liv vi vill ha - allt det här för väldigt lite i lön jämfört med förut. Så ja, om inte din lärare är en komplett skitstövel, var snäll och respektera dem till en viss gräns. Visst, jag har lärare jag inte gillar. Lärare som jag nästan ibland vill fräsa åt när de öppnar munnen för att deras lärosätt inte riktigt passar mig; men jag gör inte det. För det är oartigt och respektlöst och jag är uppfostrad att vara bättre än så. 
 
Jag vet inte riktigt varför jag började skriva om det här - det var menat att jag skulle börja det här inlägget med att klaga lite för att matteprovet gick så dåligt, men sen så fortsatte det bara spira vidare. I vilket fall som helst. I de flesta fall så tycker jag att man ska vara tacksam för att man får gå i skolan. I Sverige får vi till och med BETALT för att gå i skolan, medan andra inte ens får chansen. Så, ni vet, känn er nöjda över det då och då; det får en att se skolan i ett nytt ljus. Inte som ett fängelse som tvingar en att lära sig saker som man inte har någon användning av, utan som ett lärocenter som ger en chansen att lära och fatta egna beslut. Ingen skola = inget välmående land.
 
Jag säger inte att man inte får klaga på lärare, prov, läxor och maten - det för jag! Ofta! - men som sagt, jag vet själv att trots att jag klagar så skulle jag inte byta bort det. Aldrig.
 
Hmm, ja, nu när jag fått den ordspyan under kontroll så kanske jag ska dra lite kort vad som händer just nu? Tja, matteprovet idag gick väl inte överdrivet bra, jag har börjat min halvårskurs i religionskunskap och läraren verkar trevlig om än lite skum, jag försöker komma underfund med hur många voice actors det finns i Japan eftersom det verkar vara typ 5 stycken som gör alla roller (OBS, sarkasm där! Men helt ärligt: checka in GoBoianos Youtube-kanal för att se hur många karaktärer en voice actor faktiskt finns i, det är så coolt!) och sen har jag och kompisarna planerat att gå ut och äta tapas på måndag när vi har studiedag. Just nu är jag äntligen ensam igen efter att min storasyster m. barn besökt och ätit middag - och det var trevligt! Är bara lite utpumpad efter första riktiga veckan i skolan~
 
Hoppas alla andra haft det trevligt! 

'Sup punks little dorks

Min kropp gör ont.
 
Allvarligt. På idrotten igår gjorde vi Tabata (typ intervallträning med burpees, jämnfotahopp etc.) och min kropp har typ knäckts så fort jag sträcker ut armarna. Jag tror inte att höra så mycket knackande från ens kropp är så hälsosamt -_-
 
De senaste två dagarna har jag - förutom att plugga matte och franska - försökt uppdatera min myanimelist lite grann, typ lägga till alla serier jag tittat på och en del av de manga jag läst. Bland annat fick Sandrai mig ordentligt nyfiken på hur många avsnitt jag egentligen sett efter sisådär 4 år av animetittande. Och nu, efter att äntligen med hjälp av min animenewsnetwork så har jag lagt till de flesta anime och några filmer jag tittat på. Puh! I slutändan blev det 3409 avsnitt sammanlagt och jag är väl nöjd. Liksom, tänk på hur många timmar jag kunde ha pluggat istället för att titta på anime, då skulle jag vara en toppstudent nu.
 
På tal om anime så verkar det lite sent att ha min Attack on Titan-craze nu va? Men jag har i princip sett om serien lite halvdant och börjat läsa massa fanfiction så jag antar att jag är fast för stunden. Och nu när Owari no Seraph slutat (bara för stunden, får vi hoppas) och kapitlen i mangan dröjer så har jag blivit helt besatt av flera olika fics med OnS... För vem behöver ett liv, liksom? Jag har tittat ovanligt mycket på crack också, något som jag annars brukar hålla mig undan från. Inte längre. Jag är fast. Tusan. Det här är en av mina favoriter - jag kan inte annat än älska den som gör Levi/Eren/Armins röst.
  
 
Jag har också återupptäckt min förkärlek till rödhåriga karaktärer med både det nya och första avsnittet av Akagami no Shirayuki-hime 2nd Season och senaste kapitlet av Akatsuki no Yona! OCH äntligen börjar Yona inse sina känslor för Hak, får jag höra ett Hipp Hipp Hurra?

instängd luft

Veckan känns lite omkullvält. När skolan började, på torsdagen, kändes det som måndag och fredagen kändes då som tisdag och sen blev det helg och nu är det söndag och jag vill bara borra ner mig i en filt och läsa en månad i sträck. Just typiskt. Har gjort små, patetiska försök att plugga matte idag för vi har prov på fredag och jag vill verkligen VERKLIGEN inte misslyckas i matte, så jag måste lägga på ett kol. Men helt ärligt; det känns trögt just nu. Jag har om möjligt hållat in mig ännu mer under lovet - trots att det finns en sisådär bra anledning till det - och nu har jag svårt att få hjärnan att snurra igen. 
 
För att prata om något mer animerat så har jag börjat kika på Hunter x Hunter igen efter det lilla uppehållet, men så klart måste jag av någon anledning läsa på dess wiki-sida och därför få reda på slutet och nu gråter jag lite. Varför är jag så besatt av spoilers!? Sen har jag faktiskt börjat titta på Guilty Crown också! Har kommit till avsnitt 12 tror jag och den är ganska bra - fast huvudkaraktären irriterade mig något ofantligt först, men nu börjar har bli bättre.
När jag bläddrade runt på facebook märkte jag också att de släppt biljetterna till årets Confusion i Göteborg, och då tänkte jag: Ja! Nu ska jag med! 
 
Sen såg jag priset.
 
450 spänn... seriöst? Ledsen, men jag känner i så fall redan mitt nyårslöfte om att spara pengar sätta upp en stor röd skylt där det står GLÖM DET - med väldigt stora bokstäver. Om man lägger på kostnaden för sovsalen är det mer än vad jag vill lägga ut just nu. Så tyvärr blir det inget Confusion i år heller.