Perfect Blue

 
Titel: Perfect Blue
Författare: Yoshikazu Takeuchi
Studio: Madhouse
Längd: 81 minuter
Genre: Drama, thriller, skräck
Betyg: imageimageimage av imageimageimageimageimage
 
Kirigoe Mima, medlem i idolgruppen CHAM! bestämmer sig för att sluta sjunga och bli skådespelerska istället. Några av hennes fans är missnöjda med hennes beslut dock, speciellt en stalker vid namn Me-Mania. När Mima fortsätter sin karriär så blir de nära henne mördade en efter en, och Mima börjar få svårt att skilja mellan fantasi och verklighet.
 
Jag kan börja med att den här filmen kom ut 1997, så den är äldre än mig! Animationen säger sitt, den är relativt typisk men ändå tillräckligt grov på ett sätt som jag tycker speglar en del av de animeserier som kom ut på 90-talet. Den är vacker samtidigt som vissa karaktärer ser helt morbida ut, och det ger filmen en viss skräckkänsla hela tiden.
 
Jag gillade den här, men samtidigt fanns det vissa saker som störde mig. Bland annat, och det här kan man få vänta sig utav många animefilmer; speciellt med temat skräck, så var den väldigt konstig. Tidslinjen hackade liksom hela tiden och efter ett tag hade man ingen aning om det man tittade på var ännu en av Mimas fantasier eller något som faktiskt hände. Den här filmen har betecknas inte som att ha övernaturliga element i sig, trots det händer en del skumma saker som inte riktigt går att förklara (förrens möjligen i slutet).
 
Slutet dock, var suveränt enligt mig. Jag hade inte väntat mig det överhuvudtaget och det förklarade en del grejer. 
 
Mami var för mig en skum karaktär. Jag gillade henne typ, men förstod mig inte alls på mig hennes tankesätt och val. Filmen var inte alls som jag hade tänkt mig efter att jag läst beskrivningen av den. Om jag ska vara ärlig trodde jag att filmen skulle vara lite mer simpel och inte så originell som den faktiskt var. Jag trodde att det helt enkelt skulle handla om en vanlig kändis som fick en stalker efter sig, men det var mycket mer komplicerat än så, vilket både var bra och dåligt i min bok.
 
Mami var väldigt kontroversiell i sina beslut, och vad jag förstod det så ville hon inte alls sluta sjunga men gjorde det ändå? Hon var problematisk på ett sätt och i vissa delar av filmen blev hennes tankegångar så komplicerade att man inte hade en aning om vad som hände. (Jag kan nog säga att hon blev galen efter ett tag).
 
Allt som allt var det en spännande och förvirrande dramathriller, som inte saknade vare sig mentala eller blodiga skräckscener!
 
Bästa med filmen: Slutet vår oväntat och väldigt bra!
Sämsta med filmen: Det blev FÖR förvirrande. Jag gillar oftast när historien är lite vag, men efter ett tag fattade jag ingenting.

Recensioner


Det här är en lista med alla recensioner jag har gjort på den här bloggen. Listan och inlägget kommer alltså uppdateras när jag har skrivit en ny recension och det är meningen att ni ska kunna se den här om ni trycker på "Recensioner" i menyn. Recensionerna är på anime, manga, filmer och böcker.

1
A
B
Berserk (Anime)
C
Carry On (Bok)
D
Doctors (Serie)
Doukyuusei (Film, Anime)
E
Erased (Anime)
F
Fairy Tail (Anime)
G
H
I
J
K
K Project (Anime)
Karneval (Anime)
Katanagatari (Anime)
Kill la Kill (Anime)
L
Love So Life (Manga)
M
N
O
P
Perfect Blue (Anime, Film)
Q
R
S
Super Lovers (Anime)
Shelter (Anime)
T
U
V
W
X
Y
Z
Å
Ä
Ö

Doukyuusei

 
Titel: Doukyuusei (Movie)
Mangaka: Nakamura Asumiko
Studio: A-1 Pictures
Längd: 1 timme
Genre: Shounen ai, skolliv
Betyg: imageimageimageimage av imageimageimageimageimage
 
Rihito Sajou är en smart elev som fick perfekt betyg på inträdesprovet och i alla sina ämnen. Hikaru Kusakabe spelar gitarr i ett band och är populär bland tjejerna. Deras vägar skulle egentligen aldrig behövt mötas. Men en dag erbjuder sig Kusakabe att hjälpa Sajou förberedda sig inför den kommande musikframträdandet, och de börjar prata och träffas mer och mer. 
 
Dålig sammanfattning är dålig, men jag tror ni fattar. Doukyuusei är vad man skulle kalla en ganska typisk fanfiction-handling med fluff och shoujo-liknande känslospel. Men det var väldigt charmigt på ett sätt. Man har hört historien förut men det funkar, och i slutändan var man så kär i det här paret att man jublade när eftertexterna dök upp (man jublade dock inte för det faktum att filmen på så sätt var slut, men ja, man kan inte få allt här i livet).
 
Animationen var intressant. Mestadels för att jag - när jag började titta på filmen - direkt tänkte "åh nej, det här kommer jag inte tycka är så bra" men sen så överraskar den mig genom att vara oväntat gullig ändå? Bakgrunden var fantastisk och detaljerad, medan karaktärerna och rörelserna var lite mera suddiga och något mer som jag inte riktigt vet hur jag ska förklara det på. Lite som i äldre tecknad film? Lite slarvigt? I vilket fall som helst så gillade jag animationen mer än vad jag avskydde den, och i slutändan tyckte jag den passade väldigt bra till själva filmen; den gav den liksom en egen charm.
 
Paret - Kusakabe och Sajou - var otroligt söta och jag gillade dem starkt. Trots att de inte var så orginella så var de väldigt bra tillsammans, liksom. Och de kysstes. Förmodligen mer än i en genomsnittlig anime måste jag säga och jag kan inte understryka hur mycket jag älskar det??? All kärlek behöver inte vara fysisk, och att kyssas är inte ett måste för en relation - men ibland tycker jag att animeindustrin är lite mesig med sina kysscener? De är ibland för få och aldrig spontana, utan måste alltid byggas upp och sedan avfyras på något fantastiskt och dramatiskt sätt. Och samtidigt som de scenerna i en anime oftast är otroligt bra så saknar jag mer spontana kyssar; de behöver inte vara "tråkigare" för den sortens skull. Nu vet jag inte om jag skulle kalla kyssarna i Doukyuusei för spontana, men de kysstes åtminstone utöver de "big moments" de hade.
 
(Nu känner jag att jag har överanalyserat kyssar i anime, men det är ett intressant ämne! Talk to me about it, please.)
 
Allt som allt så var det här en väldigt sevärd, mysig och fin film som jag absolut tycker att du ska se!
 
Bästa med animen: Relationen mellan Sajou och Kusakabe, förmodligen.
Sämsta med animen: Animationen kunde bli lite för konstig? Liksom, vissa ansikten på bikaraktärerna var rent ut sagt lite läskiga ibland