Perfect Blue

 
Titel: Perfect Blue
Författare: Yoshikazu Takeuchi
Studio: Madhouse
Längd: 81 minuter
Genre: Drama, thriller, skräck
Betyg: imageimageimage av imageimageimageimageimage
 
Kirigoe Mima, medlem i idolgruppen CHAM! bestämmer sig för att sluta sjunga och bli skådespelerska istället. Några av hennes fans är missnöjda med hennes beslut dock, speciellt en stalker vid namn Me-Mania. När Mima fortsätter sin karriär så blir de nära henne mördade en efter en, och Mima börjar få svårt att skilja mellan fantasi och verklighet.
 
Jag kan börja med att den här filmen kom ut 1997, så den är äldre än mig! Animationen säger sitt, den är relativt typisk men ändå tillräckligt grov på ett sätt som jag tycker speglar en del av de animeserier som kom ut på 90-talet. Den är vacker samtidigt som vissa karaktärer ser helt morbida ut, och det ger filmen en viss skräckkänsla hela tiden.
 
Jag gillade den här, men samtidigt fanns det vissa saker som störde mig. Bland annat, och det här kan man få vänta sig utav många animefilmer; speciellt med temat skräck, så var den väldigt konstig. Tidslinjen hackade liksom hela tiden och efter ett tag hade man ingen aning om det man tittade på var ännu en av Mimas fantasier eller något som faktiskt hände. Den här filmen har betecknas inte som att ha övernaturliga element i sig, trots det händer en del skumma saker som inte riktigt går att förklara (förrens möjligen i slutet).
 
Slutet dock, var suveränt enligt mig. Jag hade inte väntat mig det överhuvudtaget och det förklarade en del grejer. 
 
Mami var för mig en skum karaktär. Jag gillade henne typ, men förstod mig inte alls på mig hennes tankesätt och val. Filmen var inte alls som jag hade tänkt mig efter att jag läst beskrivningen av den. Om jag ska vara ärlig trodde jag att filmen skulle vara lite mer simpel och inte så originell som den faktiskt var. Jag trodde att det helt enkelt skulle handla om en vanlig kändis som fick en stalker efter sig, men det var mycket mer komplicerat än så, vilket både var bra och dåligt i min bok.
 
Mami var väldigt kontroversiell i sina beslut, och vad jag förstod det så ville hon inte alls sluta sjunga men gjorde det ändå? Hon var problematisk på ett sätt och i vissa delar av filmen blev hennes tankegångar så komplicerade att man inte hade en aning om vad som hände. (Jag kan nog säga att hon blev galen efter ett tag).
 
Allt som allt var det en spännande och förvirrande dramathriller, som inte saknade vare sig mentala eller blodiga skräckscener!
 
Bästa med filmen: Slutet vår oväntat och väldigt bra!
Sämsta med filmen: Det blev FÖR förvirrande. Jag gillar oftast när historien är lite vag, men efter ett tag fattade jag ingenting.