50 Book Asks

Jag såg den här på tumblr (ursprungligen från ask-a-meme) och jag tyckte det verkade väldigt kul att besvara lite intressanta frågor! Självklart vore det jättekul om någon mer gjorde det här också! Jag översätter frågorna som ursprungligen är på engelska till min bästa förmåga, så hoppas jag att ni blir inspirerade att svara!
 
(ni har ingen aning om hur lång tid det tog att svara på allihop. Ingen aning.)
 
  • the adventures of huckleberry finn: tycker du att barnet eller föräldrarna har ansvaret för vad barnet tror på?
    Jag tycker att båda har ansvaret. Jag tänker inte förneka att en föräldrer eller viktig person i ett barns liv har stort inflyttande på dess idéer och åsikter, men speciellt när man blir äldre tror jag att man har ett mer aktivt val; man får välja själv vad man ska tro på och vad man ska göra. Allt det här tror jag egentligen skiftar från familj till familj dock.

  • the alchemist: vilka är dina nuvarande planer inför framtiden? Blir du upprörd om det inte funkar?
    Mina nuvarande planer inför framtiden är väldigt vaga. Jag ska gå ut gymnasiet, antingen resa eller jobba lite, gå på högskola eller universitet och skaffa ett ordentligt jobb, bostad och förmodligen en katt eller två - det är planen än så länge. På frågan om jag skulle bli upprörd eller inte så tror jag att ja, jag skulle nog bli lite bitter om jag inte uppnådde det jag nyss nämnt. Jag tycker att mina mål än så länge är väldigt basic och någonting som jag ser mig själv HA i framtiden. Ett lite abstraktare mål är dock att kanske jobba på ett bokförlag i framtiden men jag vet inte om jag skulle bli sur om det inte gick i uppfyllelse, eftersom jag inte bestämt mig än.

  • alice's adventures in wonderland: hur reagerar du på absurda situationer?
    Chansen är stor att jag antingen skrattar eller stirrar lite obekvämt/chockat beroende på vad för slags konstig situation vi pratar om XD

  • and then there were none: tycker du att mördare förtjänar att dö?
    Ahhh, en väldigt moralisk fråga, huh? Det här är lite komplicerat, för jag är emot dödsstraff och att döda folk - så nej, jag tycker inte att vi ska döda mördare för det skulle i sin tur bara bli en ond cirkel. Men om de förtjänar att dö, det är en annan fråga. En fråga som jag helt ärligt inte vet svaret på. I slutändan tycker jag att rättvisa ska skipas men att det kan göras utan att blod ska spillas.

  • artemis fowl: hur mycket är du beroende av teknologi?
    Relativt mycket? Jag åker buss varje dag, jag använder min mobil och dator till det mesta och använder det i stort hela tiden i mitt vardagliga liv? Så väldigt mycket, egentligen. Det var ett tag sedan jag åtnjöt en stund helt utan teknologi, men jag kanske borde försöka göra det lite oftare.

  • beowulf: är det alltid värt att höra båda sidorna i ett argument?
    Ja. Om man vill ha ett svar så nära "sanningen" som möjligt så är det extremt viktigt att inte bara se det från en persons håll. Det finns vissa gånger då jag själv bryter den här regeln dock. Som när det gäller vänner och personer jag älskar till exempel - då är jag nog inte så villig att höra motpartens orsaker.

  • the canterbury tales: om någon är hycklare, påpekar du det då?
    Möjligtvis... om personen ifråga har pekat ut något JAG har gjort och sedan gör det själv skulle jag nog peka ut det. Sen så kan jag själv hyckla ibland, och jag kan reagera annorlunda beroende på vad det var jag gjorde eller vem det var som påpekade det.

  • cat's cradle: tycker du det är bättre att tro på en lögn än att leva med en obehaglig sanning?
    Än en gång; det beror på. Jag tror faktiskt att vissa grejer bör förbli osagda (kalla det att ljuga om ni vill) men i slutändan så tror jag att det är bäst att vara "realistisk" och leva med sanningen. Då tror jag att man kan styra sitt liv mer, och få resultatet man väntar sig. Om man inte vet om någonting så kan man heller inte göra något åt det, så att veta om den obehagliga sanningen är i så fall en början på att klara ut något. I vissa fall, åtminstone.

  • charlotte's web: vilken konstform föredrar du?
    Förmodligen böcker; eller ja, skriven text! Tavlor kan vara otroligt vackra och underhållande, och musik är verkligen en sak som jag gillar att ha i mitt liv - men i slutändan är ingen konst så vacker som den som orden målar upp för mig. Att läsa är en otroligt stor del av mitt liv och jag älskar det.

  • coraline: om du kunde ändra på din familj, vad skulle du ändra?
    Jag skulle förmodligen vilja träffa mina syskon mer, faktiskt. Det känns som vi har glidit ifrån varandra mycket (och jag har inte precis gjort något för att förhindra det heller), och jag önskar i hemlighet att min bror kunde hälsa på oftare. Eller typ prata mer med oss överhuvudtaget. Annars så är jag väldigt nöjd med min familj. De må vara irriterande och jobbiga ibland, men jag tror faktiskt att jag inte skulle vilja ha det på något annat sätt när det väl kommer till kritan.

  • the crucible: hur mycket beror dina åsiker på andra?
    Beror väldigt mycket på vad för slags åsikter vi pratar om här. Men ja, mina åsikter tenderar att ibland vinklas beroende på personen jag pratar eller argumentar med. Förmodligen en baksida av jag som försöker se saker från andras perspektiv eller en konsekvens av att jag ibland inte litar på mig själv och därför tror att min åsikt möjligen är felaktig. Det beror också på vad för slags åsikter; vissa är lite mer vaga men de jag tror starkt på ändrar jag inte så lätt.

  • fahrenheit 451: tycker du att det finns information som borde hållas hemlig?
    Det tror jag defintivt. Oavsett om vi pratar om privata eller allmänna saker så tror jag att vissa saker borde förbli hemligheter. Sen inser jag självklart fördelen med att allt skulle vara transparent men... det finns saker som inte angår andra än en själv.

  • the fault in our stars: om du fick ha en konversation innan du dör, vem skulle du prata med om vad skulle du säga?
    Jag tror jag skulle vilja prata med min mamma. Antingen för att gråta och... tja, tycka synd om mig själv eller för att försöka trösta och stötta eftersom jag vet att hon inte skulle ta det bra alls (eller, såklart jag vet att hon inte skulle ta min död BRA herregud, men jag tror att hon skulle kunna ta det för dåligt snarare) och typ intyga att allt kommer gå bra etc. Men jag tror att jag mestadels skulle gråta, och sen typ säga att jag älskar allihop och be henne berätta det för alla och sånt.

  • flowers for algernon: hur mycket potential tror du att du har?
    Potential för vad? Tja, oavsett vad vi pratar om här så har jag alltid sett mig själv som en medelmåtta i allt jag gör. Jag är självklart väldigt dålig på särskilda saker men annars så brukar jag kunna hålla mig själv över ytan, så att säga. Och själv tycker jag att jag inte har några särskilt utstående talanger. Så jag antar att jag anser att jag har medelmåttig potential?
  • frankenstein: är det vist för människor att försöka skapa liv?
    Pfft, gör vi inte det hela tiden? Jag är ganska säker på att biologilektionerna lärde mig hur människan skapar liv, men jag planerar inte precis att hålla ett föredrag om sexualkunskap nu XD (Å andra sidan, den mer allvarliga sidan, så tycker jag inte att människan ska leka med liv så att säga. Men samtidigt kan man prata om att försöka hjälpa människor få ett bättre liv och sånt, och i så fall är min inställning mer positiv).

  • the giver: berätta om ditt favoritminne.
    Oj, ett favoritminne? Jag har många, samtidigt har jag svårt att välja något speciellt. Ett ganska kärt minne är dock när jag var på sjukhuset (jag tror jag var runt sex år?) och så gav en doktor mig en nalle i present (ni vet, som man kan få ibland. Oftast hos tandläkaren, men ändå). Jag döpte honom till Nallis, han är ungefär lika stor som en knuten näve och är förmodligen den gulligaste nallebjörnen som finns. Jag brukade ha med honom på resor och han fick bo i en liten rosa minisoptunna som jag aldrig använde för skräp, och efter ett tag fick han även massa andra små saker (och en fru). Jag har honom fortfarande och gillar att ge honom små kramar ibland.

  • the great gatsby: vad skulle du offra för pengar?
    En hel del, tror jag? Haha, jag offrar ju redan en del av mitt sommarlov, och i framtiden kommer jag ge större delen av min tid till ett jobb och därför pengar. Så skriv upp tid direkt. Sen så antar jag att jag skulle offra mer, men för att lista upp saker som jag inte skulle offra borde väl vara någon annans liv, min egen eller någon annans säkerhet och lycka, samt min egen stolthet. Den sistnämnda har jag redan erfarenhet av efter att min bror för flera år sedan sa åt mig att jag skulle få tusen spänn om jag klippte gräsmattan i hans ställe. Jag vägrade med motiveringen att jag inte litade på honom och att jag vägrade låta mig utnyttjas (i dagens läge skulle jag förmodligen klippa gräsmattan för mindre än så, så jag tror jag var en aning stoltare när jag var yngre).

  • harry potter: om du kunde få någon död att leva igen, skulle du göra det? Om så är fallet, vem skulle du välja?
    Jag vet inte om jag skulle göra det... det finns ett visst problem med att förklara för alla hur jag gjorde det (om inte personen ifråga skulle gömma sig i våran källare 24/7, vilket inte låter riktigt rätt) och jag tror helt enkelt att det skulle bli en jäkla stor röra om en som egentligen ska vara död blir levande igen. Att vara död är liksom slutet, jag tycker inte det känns överdrivet bra att återuppliva någon bara för att jag vill det.

  • the hitchhiker's guide to the galaxy: vad tycker du är meningen med livet?
    Att leva? Jag vet inte... jag tror att jag i slutändan tycker att meningen med livet är att leva igenom det.

  • the hobbit: tror du att en vanlig person har potentialen för att bli en hjälte?
    Absolut! Oavsett om vi pratar om att göra små grejer som att hjälpa någon upp efter att den har ramlat eller rädda någons liv så tror jag att vem som helst kan bli en hjälte, man måste bara ha modet att göra något!

  • holes: om en fattig stal från en rik, vem skulle du sympatisera med?
    Åter igen en fråga om hur man definerar "rik" och "fattig". Jag tycker det är fel att stjäla, och den åsikten ändras inte oavsett om offret har mycket pengar eller inte. Men samtidigt, om den fattiga gör det för att rädda sitt eget liv eller sin familj, så kan jag sympatisera. Jag tycker dock att det ska vara den absolut sista utvägen i så fall.

  • howl's moving castle: hur snabbt formar du åsikter om andra människor?
    Ganska fort. Fast de åsikterna ändras nästan alltid efter att jag pratat mer med personen.

  • the hunger games: skulle du döda någon om de planerade att döda dig?
    Förmodligen, ja. Om det inte fanns någon annan utväg (som att avväpna personen och få den arresterad) så dödar jag nog hellre än blir dödad själv. Om det var i en sådan situation som det är i Hungerspelen så kan jag nog med säkerhet säga att jag skulle kämpa emot med allt jag har.

  • identical: hur tydlig är din verklighetsuppfattning?
    Åh, gud, jag har ingen aning? jag tycker att jag är realistisk större delen av tiden men samtidigt är en av mina favoritsysselsättningar att drömma mig bort? Så, relativt tydlig skulle jag väl säga.

  • the importance of being earnest: blir du charmad eller irriterad av gentlemannamässigt beteende?
    Totalt charmad. Väldigt charmad. Möjligtvis kan jag bli en aning obekväm om jag t. ex tror att personen skojar med mig (och inte på det "bra" och roliga sättet) men annars så gillar jag att behandlas speciellt av personer jag gillar, samtidigt som jag njuter av att göra det tillbaka! Jag bryr mig inte så mycket om ifall det är en tjej eller kille, frågan är mer hur väl jag känner och gillar personen. Men jag är relativt svag för stereotypiska romantiska grejer ibland, och ett gentlemannamässigt beteende tycker jag är lite trevligt.

  • inferno: tycker du att du hör hemma i helvetet? Varför eller varför inte?
    Jag tycker inte att jag hör hemma i helvetet för jag tycker inte jag har gjort något överdrivet dåligt. Fast samtidigt beror den här frågan på om vi t. ex ser det från den medeltida katolska kyrkan, då jag förmodligen skulle hamna i någon av helvetets nio kretsar; typ bland de omättliga eller kättarna XD

  • jonathan livingston seagull: är perfektion ett bra mål?
    Jag antar det? Det beror på vad man ser som perfekt, men jag kan resonera med att om man någon gång satsar på att göra något perfekt så blir det ofta åtminstone bra! Självklart finns det den ganska självförstörande besvikelsen som kommer med men... det är väl bra att alltid försöka göra sitt bästa? Om inte annars håller jag på punkten att ingen är riktigt perfekt, jag tror inte man skulle kunna vara mänsklig i så fall.

  • the joy luck club: beskriv din familj.
    Min familj är en relativt normal svensk "medelklass", om man nu säger så. Jag kan inte säga att vi är överdrivet speciella. Jag vet att jag älskar alla och de älskar mig men jag kan inte säga att jag är överdrivet nära någon mer än just min mamma och min pappa. Jag älskar min syskon men vi ses inte så ofta för att bo i samma stad, jag träffar mina kusiner relativt ofta och de är trevliga att umgås med... tja, vi bryr oss om varandra och i vårt hus har vi som regel att inte svära, säga namn åt varandra och slå i dörrar och sånt - utan försöker reda ut genom att diskutera (och höja rösten/skrika lite) våra problem eller vara tysta. Vi har alla våra separata "hobbies" kan man väl säga. På kvällen gör alla oftast sina egna saker och sånt. Allt som allt så är jag väldigt nöjd med min familj och älskar dem mycket! 

  • jurassic park: tycker du det är fel att använda djur till nöje och som accessoarer?
    Jag tycker inte det är fel med en välskött, godkänd djurpark där djuren får det de behöver och har mer än tillräckligt med plats, nej, men att ha djur bara för syns skull känns bara konstigt för mig. Jag vill ha djur (eller snarare, jag vill ha katter) för att de är mysiga och det är kul att ha någon att gosa med - inte för att bära med mig dem i små väskor eller annat. Och om användning av päls går under "accessoarer" så är jag väldigt emot kläder där man använder päls av djur där inte köttet också tagits till vara på.

  • the kite runner: om du kunde, vilken samhällsfråga skulle du göra folk medvetna om?
    Kanske om miljön? Jag har alltid funnit det lite intressant att läsa om och jag tycker att jag gör flera saker för att vara så snäll mot miljön som möjligt, trots att jag skulle kunna göra mycket, mycket mer. Ett mer tydligt mål jag har är att införa så att gymnasiet servererar vegetarisk mat flera dagar i veckan (till alla) för att minska köttkonsumtionen, bland annat. Fast jag vet att det finns ganska många problem med den drömplanen dock.

  • les misérables: tycker du att folket ska göra revolt om regeringen är korrupt?
    Tja, jo, kanske? Jag tycker definitivt att folk ska protestera men om det går så långt att det faktiskt skulle bli en revolution så hoppas jag på en icke-våldsam sådan - eller åtminstone inte att alla vänder sig mot alla och det blir ni vet, inbördeskrig... Så, fredliga protester for the win (om det inte är riktigt jäkla pissigt, i så fall kan jag tänka mig att stå på barrikaderna själv, men jag har svårt att tänka mig att jag medvetet skulle fysiskt skada en människa om jag inte måste).
  • life of pi:  om du var strandsatt, skulle du kunna ta hand om dig själv?
    Jag vill säga ja men jag tror faktiskt inte det. Åtminstone inte en längre tid. Och detta beror ju såklart på vad för slags ställe vi säger att jag är strandsatt på. Jag kan lite basic saker som man kan göra om man inte har mat/vatten/skydd etc. men jag tror inte att det skulle vara tillräckligt.

  • the lightning thief: vad skulle du vara gud/gudinna över?
    (Låt mig bara säga att jag älskar den här frågan, trots att den är lite svår att besvara). Hmm, blir det löjligt om jag säger att det skulle vara fränt att vara typ bokkonstens gudinna? Eller något i stil med de grekiska muserna, som var poesins gudinnor? Jag vet inte, det skulle nog vara kul! Annars låter något mer standard som skörden eller vattnets gudinna häftigt.

  • the lion, the witch, and the wardrobe: om du kunde starta ett nytt liv i en annan värld, skulle du göra det?
    Åhhh, gud. Det skulle vara så coolt dock??? Men, det finns jäkligt många osäkerheter. Chansen att det kan gå åt helvete är stor, och jag skulle sakna mitt liv här och min familj och mina vänner, så jag tror att jag tyvärr måste avböja :(

  • lord of the flies: vad motiverar dig bäst?
    När jag tävlar mot någon, förmodligen. Då vill jag inte se dålig ut och försöker därför lite extra. Sen så finns det några få tillfällen då det även funkar att tävla mot mig själv, men det är definitivt inte lika effektivt.

  • lord of the rings: är det viktigt att jobba för världens bästa?
    Absolut! I slutändan, är inte det det viktigaste att jobba för? Sen så finns det gränser som man som person inte vill ta naturligtvis, men jag tycker att någonting som görs för hela världens bästa kan justifieras.

  • of mice and men: skulle du döda din närmaste vän för att rädda dem från ett värre öde?
    Nej! Det skulle jag aldrig klara. Då skulle jag istället försöka skydda dem från det där ödet, om jag nu ändå vet om det! Jag tror knappt att det här är en fråga om omständigheterna heller, jag skulle nog aldrig klara av att döda en vän. Kalla mig självisk men då skulle jag kanske låta dem genomlida det där värre ödet - i så fall ser jag till att de klarar sig igenom det.

  • the perks of being a wallflower: mår du bättre av att lyssna på andras problem eller mår du sämre?
    Det hjälper nog mig oftast? Om det är något jag kan känna igen mig i så känns det nog bra för mig eftersom jag inte är ensam, men samtidigt tycker man synd om kompisen som också har problem. Att prata ut med någon känns nästan alltid skönt, åtminstone just då, det är efteråt som jag oftast börjar ångra små saker jag sagt - jag har alltid lätt att prata när jag väl börjat!
  • the phantom of the opera: dömer du folk från deras utseende?
    Inte så mycket vill jag tro. Jag menar, visst känner man sig kanske mer glad av att prata med någon som är hel och ren så att säga men efter ett tag så blir liksom alla fina om man gillar personen? När man inte känner personen så väl är det väldigt lätt att döma av utseendet, och det tycker inte jag är fel för vad annars har man att gå på? Att behandla människor dåligt eller tänka på deras utseende framför deras personlighet är dock något som jag anser vara ganska omoraliskt. 

  • pride and prejudice: är du romantisk?
    Kanske? Jag gillar alla de där klassiska sakerna som blommor och choklad, jag tycker det är väldigt charmigt! Jag har aldrig riktigt varit i en romantisk relation dock så jag vet inte hur jag skulle agera i sådana situationer... men jag tycker att det är gulligt att visa att man uppskattar varandra med gester eller saker, trots att det är lite klyschigt så är det så fint!
  •  
  • the princess bride: vad är din bästa egenskap?
    Tja... jag tycker väl att jag är ganska snäll, och det är ju en superbra egenskap ^///^

  • a raisin in the sun: vad är din viktigaste ägodel?
    Min dator! Jag har så mycket på den, så jag skulle förmodligen gråta om den gick sönder/allt gick förlorat. Dessutom har jag en del hemliga grejer på den som folk inte får se!

  • romeo and juliet: har du gjort något löjligt för kärlek? Vadå?
    Haha, jag tror inte det? Som sagt, aldrig varit i en romantisk relation men jag antar att jag varit lätt svartsjuk när nära kompisar hängt mycket med andra eller liknande.

  • stargirl: värdesätter du unikhet?
    Ja! Jag har alltid velat vara unik, och jag tycker att folk med unika drag/hobbies eller liknande är så häftiga! Jag har dock börjat värdesätta mer "normala" attribut de senaste åren. Bland annat för att de oftast gör vardagen både enklare och rolig! Det jag menar är... det verkar häftigt att vara unik men att vara en "normal" person är ganska coolt det med.

  • the taming of the shrew: skulle du vara villig att vara i en relation med någon som är väldigt dominant?
    Kanske? Det beror väl på i vilka aspekt som personen i fråga är dominant i? Jag menar, jag har inget emot att folk tar kontroll/ledarpositionen och agerar som den säkra i en relation, men samtidigt så är jag en självständig individ som inte gillar när folk ger mig "order" eller kräver saker av mig. Jag tror inte att jag skulle ha något emot att ha en säker och stark person vid min sida men en som är för dominant? Nä.

  • the tell-tale heart: är det något du känner dig skyldig för just nu? Vad?
    Tja, det finns väl lite småsaker. Som att jag inte städar/pluggar/tränar ordentligt. Sen så finns det en större sak som jag börjar komma över, men det är ganska personlig så jag tror inte jag ska skriva det här.

  • to kill a mockingbird: tror du något har ett värde helt enkelt för att det är vackert?
    Det tror jag nog! Vad folk anser som vackert skiftar, men jag tycker att vackra saker gör en lycklig! Åtminstone för en liten stund. Jag kommer på mig själv att le när jag ser en spegelblank sjö, en klarblå, molnfri himmel och inget som stör horisonten. Såpbubblor, regnbågar, solnedgångar, solrosor och istappar är något jag kan stirra på ett bra tag.

  • twilight: hur konsekventa är dina känslor för människorna runtomkring dig?
    Ja, vad man känner och tycker om människor verkar förändras ganska stadigt för mig. Till exempel ser jag inte mina kompisar på samma sätt som jag gjorde för några år sedan, men det betyder inte att jag älskar dem mindre. Samma med familj till exempel. Man lär sig nya saker om varandra och sig själv vilket jag tror kan ändra ens känslor, eller snarare så att man ser saker från en ny vinkel; detta behöver inte vara dåligt utan är snarare en del utav livet, tror jag. Om vi kände likadant för samma personer hela tiden tror jag att det är svårare att utvecklas som person.

  • watership down: tycker du att din rätt till liv är större än ett djurs?
    Knepig fråga... jag menar, min rätt är egentligen lika stor, men om jag skulle välja mellan att själv dö eller ett djur så skulle jag välja mig själv? Samma om jag måste välja mellan ett främmande djur och en främmande människa - jag skulle nog rädda människan? Jag gillar djur, men jag tror det är något mentalt som får en att bry sig mer om sin egen art. Jag tycker inte det är rätt att döda djur om man inte tar till vara på det: köttet, pälsen och vad mer man nu kan använda. Att döda djur för att bara ta till exempelvis pälsen eller deras horn äcklar mig något oerhört.

  • the westing game: om du dog nu, vad skulle du vilja hända med dina ägodelar?
    Oj, jag antar att jag skulle vilja ge bort några saker? Typ, mina småkusiner och systerdöttrar skulle väl kunna få ganska mycket. De flesta av mina kläder är inte något att ha, så de kanske kan skänkas bort? Min dator dock... jag har personliga grejer på den. För personliga. Så om jag inte finns här för att skydda den längre så måste den brännas, ingen får den! XD
 
Och jag är klar! Äntligen! Det här var ganska kul, med tanke på att frågorna var lite annorlunda från vad man vanligtvis ser. Om ni vill göra dem så go ahead!
Det är helt lugnt att använda min översättning av dem, (trots att ni gärna får säga till om jag fick något alltför fel image)

Mistborn bok 1: Sista riket

Titel: Mistoborn bok 1: Sista riket
Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Tor Fantasy USA (Modernista i Sverige)
Översättning: Lottie Eriksson
Sidor: 739
Genre: Fantasy, action
Betyg: imageimageimageimage av imageimageimageimageimage
 
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri. Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor - magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse. Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer. För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter...
 
Bra att börja slutet på skolåret med en lite tjockare fantasy va? Det här var första delen i en serie och vad jag vet så har inte de andra översatts än, vilket är synd eftersom jag faktiskt blev lite sugen på att fortsätta läsa den här serien! (Jag kan självklart läsa den på engelska, men den här översättningen var överraskande bra!)
 
Världen Sanderson målar upp är grå och deprimerande. Man får ibland glimtar av den nämnda askan och den nedstämdhet som ligger över skaana - det mindre värda folket i den här boken som jobbar som slavar. 
 
Karaktärerna är förvånansvärt djupa och har flera lager. Man känner igen sig till en viss del och båda älskar dem och irriterar sig på dem emellanåt. Ingen är perfekt. Jag irriterade mig ibland på Kelsier för att han inte verkade ha någon solid plan, och jag irriterade mig lite grann på Vin för att hon enkelt drogs med och var lite för dramatisk och velig ibland; annars var hon väldigt cool! 
 
Intrigen är bra. Väldigt realistiskt på ett sätt att karaktärerna faktiskt inte har något tydligt mål. De vet att de måste göra det här, och för att nå det måste de göra det andra etc. men det finns inge någon slags profetia eller ledsagare för dem precis, de måste klara allt själva och skapa revolution och allt det där. Ungefär som det är i verkliga livet.
 
Boken kan tolkas som lite seg ibland, men i efterhand kan jag hålla med om att alla scener på sitt egna vis var nödvändiga för historien. Plot twisten i slutet skulle känts för plötslig och konstig om man inte fått lite krut för det i tidigare kapitel. Slutet var i allmänhet bra, om än möjligt lite för lätt. (Och en aning sorgligt också...)
 
Det mest intressanta med Mistborn var nog dock själva allomatin. Sanderson förklarar vad det innebär och hur det används, och trots att det tar ett tag innan du kan skilja alla olika metaller och krafter ifrån varandra så blir det en väldigt spännande kraft och handlingshöjande attribut. 
 
Allt som allt skulle jag rekommendera den här boken för de fantasynördar som kanske inte letar efter just drakar och dvärgar, och för de som är sugna på ett tjockare postapokalyptiskt mysterium blandat med politik och religion.
 
Bästa med boken: Realismen i det hela. Världen var noggrant uppdelad och följde lagarna i människans natur.
Sämsta med boken: Delar av boken där det faktiskt inte hände så mycket, och slutstriden var lite plötslig. Fick dessutom ingen direkt WOW-känsla.

Recensioner


Det här är en lista med alla recensioner jag har gjort på den här bloggen. Listan och inlägget kommer alltså uppdateras när jag har skrivit en ny recension och det är meningen att ni ska kunna se den här om ni trycker på "Recensioner" i menyn. Recensionerna är på anime, manga, filmer och böcker.

1
A
B
Berserk (Anime)
C
Carry On (Bok)
D
Doctors (Serie)
Doukyuusei (Film, Anime)
E
Erased (Anime)
F
Fairy Tail (Anime)
G
H
I
J
K
K Project (Anime)
Karneval (Anime)
Katanagatari (Anime)
Kill la Kill (Anime)
L
Love So Life (Manga)
M
N
O
P
Perfect Blue (Anime, Film)
Q
R
S
Super Lovers (Anime)
Shelter (Anime)
T
U
V
W
X
Y
Z
Å
Ä
Ö

Grisha-trilogin

 
Titel: I Ljusets Makt, Stormens Öga, och Ur Askan
Författare: Leigh Bardugo
Förlag: Macmillan Publishers USA (Gilla Böcker i Sverige)
Översättning: Carina Jansson
Sidor: 295, 362 och 343
Genre: Fantasy, YA
Betyg: imageimageimage av imageimageimageimageimage
 
Alina Starkov är ingen särskild, bara en av alla fattiga, föräldralösa ungdomar i landet Ravka - ett rike som en gång var mäktigt och välmående men som nu drabbats av fattigdom och krig. På en resa attackeras Alina och hennes bästa vän Mal, och när han hotas till livet väcks en uråldrig kraft hos Alina, stark nog att rädda Mal, och kanske även det krigshärjade Ravka. Alina förs genast till landets magiska elit, Grishan, och en helt ny värld öppnar sig för henne. Men hon inser snart att alla inte är att lita på, inte ens Grishans mäktiga ledare: Skuggmästaren - trots att han kanske är den enda som kan hjälpa henne ta makten över sin kraft.
 
Jag läste precis ut sista delen i den här trilogin, och nu är det dags för en recension! (Jag har verkligen haft flyt med recensioner på sistone, förmodligen för att jag inte kommer på något annat att skriva om). Vi kan börja lite lätt med språket, som blir mer komplicerat eftersom jag läst två delar av den här serien på engelska, och en av dem på svenska. Den på svenska är också den sista, och eftersom jag läst den här serien under ett långt spann av tid så är det den som är färsk i mitt minne; och jag kan säga att språket var bra. Inte några större krusiduller eller konstigheter. Språket var lätt men för den sortens skull inte alldagligt, författaren spann fint med orden och det finns inget jag la större vikt på. Möjligen störde jag mig på placeringen av ordet "också" i översättningen, men jag kan överse det.
 
Själva intrigen är spännande, men huvudhandlingen är inte överdrivet speciell. En vanlig tjej, stor kraft, vem ska hon lita på etc. etc. Man har läst det förut. Det som är intressant är, som med så många böcker, hur Leigh Bardugos värld skiljer sig från våran. Hur den fungerar, hur allt ser ut, och speciellt hur maktindelningen och Grishornas krafter fungerar. 
 
Några av Bardugos idéer är riktigt fiffiga och spännande. Skuggsänkan - en öde plats svald av mörker som långsamt sprider sig igenom kungadömet är en väldigt smart del av handlingen, och hur författaren spinner in allt i en längre historia är också väldigt skönt att läsa. 
 
Karaktärerna är inte överdrivet speciella. Relationen mellan Alina och Mal är inte så orginell men har en viss charm. Relationen mellan Alina och Skuggmästaren är dock kanske inte så speciell, men den är ganska nervig att läsa om också. Förstå boken vinner definitivt priset bland de tre för mest intressanta relationsdrama.
 
Hopplösheten i boken var realistiskt om än lite frustrerande. Jag ville att Alina skulle lyckas men ofta gick allt åt pipan i alla fall, och jag är inte en sån person som gillar när huvudkaraktären misslyckas och tvingas fly hela tiden - jag vill att de ska vinna! Jag är väl medveten om att det inte skulle bli mycket till serie om Alina vann från början, men ibland kände jag bara för att ge henne en paus bara för att hon förtjänade det.
 
Alla karaktärernas slut var bra. Jag gillade liksom vad författaren skrev om deras fortsatta liv. Men den slutgiltiga striden gick som alltid för fort. Jag vet inte om det är att jag på senare tid har mycket högre krav på själva slutet. Men jag tycker ofta att det är irriterande när allt som hänt, alla motgångar och svårigheter som hjältarna har utsatts för, och sen så är lösningen egentligen ganska simpel. Och även om striden är dramatisk så är ofta själva slutet på striden så plötslig och okomplicerad. Det känns lite som att bara hugga av ett rep och så vips! är det över. Slutet var inte dåligt men det kunde ha varit bättre.
 
Jag tror att med rätt effekter och skådespelare så skulle Grisha-trilogin bli en väldigt cool film. Jag har gladeligen tagit reda på att filmrättigheterna redan har köpts, men än så länge verkar inte något produktion satts igång, så vi får väl vänta som vanligt.
 
Bästa med boken: Alla olika krafter och fördelningar i den värld som författaren skapat, och handlingen var spännande. 
Sämsta med boken: Relativt förutsägbar och en historia som man trots allt har hört förut.

Carry On

 
Titel: Carry On
Författare: Rainbow Rowell
Förlag: MacMillan Hardback Omes
Sidor: 352
Genre: Romantik, fantasy, YA
Betyg: imageimageimageimage avimageimageimageimageimage
 
Allt Simon Snow vill är att njuta av sitt sista år på magiskolan Watford, men allt går bara fel! Hans flickvän gör slut, hans bästa vän är en pest och hans mentor försöker gömma undan honom i bergen där han tros vara trygg. Simon kan inte ens njuta av det faktum att hans rumskamrat och sju år långa nemesis är försvunnen, för han kan inte sluta oroa sig för skitstöveln. Dessutom finns det spöken, vampyrer och flera andra läskiga varelser som försöker göra sig av med honom. När du är den starkaste magikern i historien får du aldrig någon ro. Kanske är det också som hans onda rumskamrat säger: Simon Snow är den sämsta Utvalda som någonsing blivit vald!
 
Jag har verkligen längtat efter att recensera den här boken! Det har tagit lite tid för att jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva, men nu tror jag att jag har det!
 
Jag längtade verkligen efter att få läsa den här boken, eftersom den är skriven av Rainbow Rowell och dessutom berättas lite om i hennes bok Fangirl. Den gjorde mig inte besviken - fast det finns flera punkter jag vill berätta om samtidigt som jag motiverar mitt betyg, som kunde ha varit högre om inte vissa delar av Carry On kändes lite drastiska och utan någon stegring.
 
Men först: karaktärerna! De var förmodligen det bästa med den här boken, de är så gulliga och välgjorda! Vilket inte är så konstigt, med tanke på att det är Rainbow Rowell, men jag gillade ändå karaktärerna och deras utveckling i den här boken. Simon är söt och lite obekväm, men har samtidigt tillräckligt med attityd för att spotta repliker tillsammans med Baz; hans "fiende".
 
Baz är också ganska intressant. Jag visste redan hur hans och Simons relation såg ut, men det var ändå väldigt väldigt härligt att läsa. Alla andra karaktärer var också väldigt intressanta och lite normbrytande. 
 
Den här boken var mysig, ingen tvekan om den saken. Och trots att Rainbow Rowell kanske försökte får mer av den här fantasykänslan så tror jag att hon är bäst på att skriva mer hjärtvärmande berättelser. Inte så att Carry On inte hade fantasy! Nej då: det fanns vättar, och drakar och massa andra saker. Det som tar priset är hur hon faktiskt lyckades göra en karaktär som faktiskt var en sarkastisk queer-vampyr-trollkarl, som också var gay, och få det att fungera. Det är värt en applåd.
 
Men, förutom karaktärerna, troperna, platsen och själva språket så måste jag erkänna att intrigen var lite svag. Inte nödvändigtvis att den var dålig. Jag skulle nog kunnat uppskatta den mer om inte slutet var så snabbt och anledningen till allt var så... skum? Eller inte skum, men nästan lite för enkel men samtidigt svår att förstå sig på?
 
Själva "epilogen" för karaktärerna funkade bra - jag kände att de flesta fick slutet de förtjänade.
 
Någonting som jag filosoferade om under tiden jag läste boken var att den faktiskt liknade en riktig fanfiction lite, alltså till skrivsättet och fokuserandet på karaktärerna. Det var lite kul, nästan som att läsa en fanfiction fast i bokform.
 
Allt som allt så gjorde Rainbow Rowell ett bra jobb, men jag tror att man gillar den boken mer om man har läst och uppskattat Fangirl, eller om man möjligtvis läser mycket fanfiction? I vilket fall som helst så kan ni läsa den enbart för Simon x Baz shippet, för de var så söta att jag nästan fick hål i tänderna.
 
Bästa med boken: Karaktärerna och relationen mellan Baz och Simon, ingen tvekan om saken.
Sämsta med boken: Den slutgiltiga lösningen till handlingen och bakgrunden till allt som hände, beroende på hur man ser på det så kan man tolka det annorlunda, men jag tyckte författaren valde en för lätt väg ut.