Turbulenta dagar

Herrejösses. Förlåt för att jag lovade en recension och sen bara försvann i några dagar. Jag är inte ens halvfärdig med recensionen än tillsammans med typ allt annat skolarbete som jag egentligen borde ha gjort vid det här laget. I onsdags blev jag bara så himla trött. Det var typ som om all kämpaglöd lämnade mig och jag lämnades så omotiverad och lite illamående att jag inte gått till skolan på två dagar. Min mamma har inte varit hemma på hela veckan utan stannat på sjukhuset för att undersökas. Det är absolut ingenting allvarligt, de vill bara vara säkra på att allt står rätt till.

 

Sen igår blev allting ännu värre när något hände med en av mina vänner. Hon är okej nu, men jag och hela klassen var väldigt oroliga - jag sov jättedåligt inatt. Den här helgen har jag lovat mig själv att jag ska rycka upp mig; plugga, gå ut och gå, och skriva. That's the drill.

 

Livet - för att inte säga skolan, vänner, familj, relationer och allt annat - känns tungt ibland, men det man aldrig får glömma är att det inte pågår för alltid. Vare sig det är en gigantisk sak som att träffa sitt livs kärlek eller en mindre sak som att le och säga godmorgon till en klasskamrat. Livet är inte bara grått. Jag kanske känner mig nere ibland men jag ser alltid ljuset i slutet av tunneln, vilket gör det okej för mig att må lite dåligt vissa stunder. De dåliga stunderna påminner mig också om hur glad jag annars är. 

 

Just nu längtar jag tills alla prov är över och blommor. Blommor i mängder. Jag vill ha de där första veckorna av sommarlovet då jag inte jobbar. Då jag kan slappna av och njuta av ledigheten innan det är dags att axla ansvar igen. Samtidigt kan jag inte fatta att det tekniskt sätt är min sista sommar som "barn". Jag fyller arton i sommar och känner mig allt annat än redo. Jag kommer bli myndig! Jag kommer kunna ta körkort (ve mig), dricka och... tja, hamna i fängelse? Inget av det där bryr jag mig egentligen om, fast det ska bli ganska kul att faktiskt kunna vara ärlig när sådana där rutor på internet frågar en om man är tillräckligt gammal för att läsa t. ex den här mangan (alla som läser yaoi här borde fatta vad jag pratar om), och jag själv som ständigt suckar och mumlar saker som att jag läste Fifty Shades of Grey när jag var fjorton och såg säsong ett av True Blood när jag var vadå: tolv? 

 

Ja. Jag hoppas verkligen nästa vecka blir bättre.

Tills dess, ta hand om er! 

/Julia