Upp upp och iväg!

Jag har nu officiellt slutat jobba! Japp, sju veckor som labbassistent och jag är nu fri! Eller ja, fri i några dagar och sen börjar skolan igen. 
 
Det har varit... kul, antar jag. Jobb är ju alltid jobb, men veckorna har ändå susat förbi och jag känner mig lite bättre än vaf jag gjorde i början av sommaren. Jag är 18 nu, har fått tillgång till alla mina och mina föräldrars besparingar för mig... ursäkta avbrottet för jag insåg precis att jag är på det oförhindrade tåget till VUXENLIV och jag tror inte att jag är så beredd, nej, nepp, inte alls.
 
Jag hinner som sagt inte njuta av ledighet särskilt länge, men i utbytte åker jag till Norge imorgon (typ tre på natten) för att gå på min morbrors bröllop! Det är första gången jag besöker Norge så det ska bli väldigt kul. Jag ska dessutom köra, och bland annat köra när det fortfarande är mörkt vilket jag inte riktigt gjort en så är liiite nervös - men tror att det kommer gå bra i alla fall.
 
På tal om att köra så känner jag mig duktig för att jag börjat på riktigt med alla onlinetester och läst ut boken. Jag har än så länge klarat typ ett eller två så har fortfarande en lång väg att gå, men nu har jag börjat åtminstone! Och sen ska jag berätta en kul grej, eller egentligen en lite läskig grej: jo, min kompis - som bor i Uppsala de har en sommarstuga här i närheten så de kommer ner på sommaren - ska också ta körkort. Och när har hon bokat? 21 september, samma dag som mig. Var har hon bokat? DÄR JAG BOR! Och låt mig tillägga att vi inte hade en aning om när den andra skulle göra provet och dessutom finns det så jäkla ont om tider så man får ta vad man får. Så det här nästan ödet och det skrämmer mig lite bland för tänk om JAG misslyckas, eller tänk om HON misslyckas? Då får den som har körkort trösta lite typ samtidigt som man själv är skitglad för att man klarade det.
 
Eller så misslyckas vi båda två.
 
Eller så klarar vi det båda två.
 
Det lönar sig ofta att tänka positivt trots allt.