Doukyuusei
Titel: Doukyuusei (Movie)
Mangaka: Nakamura Asumiko
Studio: A-1 Pictures
Längd: 1 timme
Genre: Shounen ai, skolliv
Betyg: 
av
av Rihito Sajou är en smart elev som fick perfekt betyg på inträdesprovet och i alla sina ämnen. Hikaru Kusakabe spelar gitarr i ett band och är populär bland tjejerna. Deras vägar skulle egentligen aldrig behövt mötas. Men en dag erbjuder sig Kusakabe att hjälpa Sajou förberedda sig inför den kommande musikframträdandet, och de börjar prata och träffas mer och mer.
Dålig sammanfattning är dålig, men jag tror ni fattar. Doukyuusei är vad man skulle kalla en ganska typisk fanfiction-handling med fluff och shoujo-liknande känslospel. Men det var väldigt charmigt på ett sätt. Man har hört historien förut men det funkar, och i slutändan var man så kär i det här paret att man jublade när eftertexterna dök upp (man jublade dock inte för det faktum att filmen på så sätt var slut, men ja, man kan inte få allt här i livet).
Animationen var intressant. Mestadels för att jag - när jag började titta på filmen - direkt tänkte "åh nej, det här kommer jag inte tycka är så bra" men sen så överraskar den mig genom att vara oväntat gullig ändå? Bakgrunden var fantastisk och detaljerad, medan karaktärerna och rörelserna var lite mera suddiga och något mer som jag inte riktigt vet hur jag ska förklara det på. Lite som i äldre tecknad film? Lite slarvigt? I vilket fall som helst så gillade jag animationen mer än vad jag avskydde den, och i slutändan tyckte jag den passade väldigt bra till själva filmen; den gav den liksom en egen charm.
Paret - Kusakabe och Sajou - var otroligt söta och jag gillade dem starkt. Trots att de inte var så orginella så var de väldigt bra tillsammans, liksom. Och de kysstes. Förmodligen mer än i en genomsnittlig anime måste jag säga och jag kan inte understryka hur mycket jag älskar det??? All kärlek behöver inte vara fysisk, och att kyssas är inte ett måste för en relation - men ibland tycker jag att animeindustrin är lite mesig med sina kysscener? De är ibland för få och aldrig spontana, utan måste alltid byggas upp och sedan avfyras på något fantastiskt och dramatiskt sätt. Och samtidigt som de scenerna i en anime oftast är otroligt bra så saknar jag mer spontana kyssar; de behöver inte vara "tråkigare" för den sortens skull. Nu vet jag inte om jag skulle kalla kyssarna i Doukyuusei för spontana, men de kysstes åtminstone utöver de "big moments" de hade.
(Nu känner jag att jag har överanalyserat kyssar i anime, men det är ett intressant ämne! Talk to me about it, please.)
Allt som allt så var det här en väldigt sevärd, mysig och fin film som jag absolut tycker att du ska se!
Bästa med animen: Relationen mellan Sajou och Kusakabe, förmodligen.
Sämsta med animen: Animationen kunde bli lite för konstig? Liksom, vissa ansikten på bikaraktärerna var rent ut sagt lite läskiga ibland